Min kollega Linnea Rehn skrev för ett tag sedan om det kallaste hon upplevt. Nu är hon ju norrlänning och har därmed lite försprång men jag som skåning kan väl också få berätta om någon gång när jag frusit...? Även om vi inte får -42 grader i Skåne så ofta så har vi i alla fall motvind! För just det kallaste jag upplevt får jag dock sätta Skånepatriotismen lite åt sidan och bege min en liten bit norrut till Västra Götaland. Min familj har alltid åkt till Dalafjällen för att åka skidor och en av dessa gånger för drygt tio år sedan körde vi norrut mellan Vänern och Vättern som vanligt. Det hade varit kallt redan från Skåne men temperaturen föll snabbt när vi körde norrut. När vi lämnat frukoststället i Mullsjö och tagit oss upp till Gullspång vid Vänerns kant visade termometern -37. Vänern, som fortfarande var relativt varm, producerade en enorm molnpelare som steg upp genom den omgivande, kallare luften - ett fenomen som för övrigt kallas sjörök. Jag har aldrig tyckt om att åka bil alltför påpälsad men den här gången hade jag i min ungdoms dumhet endast en t-tröja på mig. Det var något jag fick sota för när jag i Filipstad behövde göra ett naturligt stopp. Kanske lärde jag mig någonting då men jag tror aldrig att en norrlänning skulle vara så dum. Linnea?
