Från Antarktiska oceanen sträcker sig den kalla Benguelaströmmen norrut längs Västafrikas kust upp till Angola. Benguelaströmmen är 200 till 300 kilometer bred och blir allt bredare ju längre norrut den rör sig. Dess källor utgörs av dels Indiskt och Sydatlantiskt vatten vars temperatur snabbt ändras med djupet, dels salthaltigt, syrefattigt, tropiskt vatten från Atlanten samt svalare och friskare subantarktiskt vatten. Där Benguelaströmmen möter den varma sydgående Agulhasströmmen utanför Godahoppsudden finns ett rikt marint ekosystem under havsytan, men ovanför råder stormar och turbulens. Vissa år förskjuts fronten där de två strömmarna möts söderut och orsakar advektion av varmt och mycket salt vatten längre söderut än vanligt. Detta fenomen kalls Benguela Niño och liksom Stilla havets El Niño tros den vara ett resultat av avvikande atmosfäriska förhållande i västra tropiska Atlanten. När passadvindarna över västra Atlanten försvagas, kan varmt ytvatten vid ekvatorn röra sig österut. När det varma vattnet når Afrikas kust tvingas det söderut och Benguela Niño bildas. Fenomenet förekommer mer sällan än El Niño, ungefär en gång per årtionde, och är inte lika intensiv. Några Benguela Niños som noterats inträffade 1934, 1963, 1984 och 1995.
