Mamma föddes i ett enkelt hem i Orrböle, Nyåker, som fjärde barn i en syskonskara på sex. Efter några år tog Johan och Hildur Lundberg sina telningar och flyttade in hos en familj i Brån medan Johan byggde ett litet hus i Vännäsby. Nu gick det inte bättre än att efter ett år i det nya huset avled barnens mor av komplikationer i samband med en ny graviditet och mamma blev moderlös vid åtta års ålder.
Johan hade ingen möjlighet att ta hand om sina barn själv och de blev alla utplacerade i olika hem. Mamma togs om hand av ett äldre par som hette Karlsson i Vännäsby, men inom ett år avled nu också hennes nya fostermor. Mamma skrev kort därefter ett brev till en kamrat där hon förklarade att "Nu har jag förlorat min andra mamma i år".
Efter förlusten av sin andra mamma togs mamma omhand av Karlssons dotter Kerstin och hennes man Elmfrid Bolander som också bodde i Vännäsby. De hade varit gifta några år utan att ha fått några egna barn.
Skolan var något som mamma tyckte om och hon ville gärna fortsätta att läsa vidare efter grundskolan men det fanns inga ekonomiska möjligheter till detta. Som ett försök att lösa problemet skrev hon vid tolv års ålder ett brev till Farbror Statsministern där hon frågade om han kunde hjälpa henne och kort därefter kom det ett svar, undertecknat av Farbror Statsministern själv, att visst skulle han hjälpa henne. Nu var verklighetens krav andra och mamma fick ta anställning som hembiträde några år. I flera somrar arbetade mamma sedan också på barnkolonier runt Sverige.
1948 fick mamma så anställning på Umedalens sjukhus där hon gick skötarutbildningen och den efterföljande högre utbildningen för att kunna arbeta som försteskötare eller överskötare. Det tog nu inte så lång tid förrän hon träffade en ung målare från Kinnbäck, som även han arbetade på Umedalens sjukhus. Pingstafton I951 bytte så mamma och pappa ringar och året efter vigdes de i Umeå. Nu kunde de också som gifta flytta in i en egen lägenhet, där vi sedan bodde fram till 1965 då vi flyttade in i ett nybyggt hus.
1954 kom jag och 1956 kom min syster till världen. Vi fick uppleva en barndom och uppväxt med all den kärlek och värme man kan tänka sig.
Mamma arbetade kvar på Umedalens sjukhus till sin pensionering. De sista åren som avdelningsföreståndare.
För cirka 14 år sedan genomgick mamma en större operation och drabbades också av kol. Hennes ork var inte på topp de sista åren, men humöret var det inget fel på.
Resa var något som mamma gillade och hon och pappa gjorde många resor till söderns varma länder.
Den 9 juli hyrde mamma och pappa en stuga i Övertorneå för att fira pappas 80-årsdag. Samma kväll gick de till sängs för sista gången tillsammans. Nästa morgon slutade mammas varma hjärta att slå. I all sorg får vi ändå vara tacksamma över att mamma fick avsluta sina dagar i sömnen utan smärtor.
Närmast anhöriga är maken Arne, två barn med familjer, barnbarn och en syster i Göteborg.