Boken handlar om historiska fakta från byn Tranuträsk och de minnen som jag själv har från min tid där, från tidigt 1950 tal och fram till cirka 1970, då jag lämnade byn.
Historiska fakta går tillbaka till 1700-talet då Tranuträsket var en fiskeplats för folket från Sjulsmark. Cirka år 1720 anlades en så kallad sågkvarn i bäcken mellan Tranuträsket och Hålsträsket, där de två sjöarnas höjdskillnad på fyra meter var tillräckligt för att driva denna bredbladiga såg.
I början av 1800 talet kom folk att bosätta sig i byn. Kring 1900 gjordes två avsöndringar så att byn fördubblades, men större blev den aldrig. På 1960-talet tillkom ett stort antal sommar- och fritidshus men den marknaden får anses som mättad. För närvarande så finns det tre permanenta hushåll i byn. Men den sjuder av liv. De nuvarande ägarna av mitt föräldrahem driver en verksamhet med hundarspannturer som lockar folk från hela världen. I en annan gård så springer små fötter omkring i på golvet. En ny generation är på uppväxt.
Bokens titel – ”Hållplats Tranuträsk - en resa i tiden” – har fått sitt namn från den planerade järnvägen som skulle dras från Rosfors till Lilla Granholmen vid Bottenviken. I södra Tranuträsk planerades en hållplats där ett spår från Alterdalen skulle ansluta för gods- och persontrafik. Järnvägen projekterades under 1910-talet och blev som känt aldrig av.
I samband med förprojektering av Botniabanan så hade man fyra så kallade korridorer mellan Piteå och Luleå varav den ena gick över Tranuträsk. Just den korridoren ströks i ett tidigt skede i den fortsatta planeringen av Trafikverket.
Minnena i boken består i första hand av de aktiviteter som präglade livet på en bondgård under 1950- och 60 talet, men även händelser kopplat till intressen som jag hade under min tid i Tranuträsk.