1:a söndagen efter Trefaldighet
Evangelietexten Johannes 3:1-8
Varför är du klädd så där? Den frågan har jag som präst fått vid dopgudstjänster. Ja, till exempel är prästens kläder vita som dopklänningen. Redan i de allra första kristna församlingarna var de döpta klädda i vita kläder. Inom den kristna tron är vitt festens färg. Den vita färgen är också förknippad med renhet och oskuldsfullhet. Den långa dopklänningen på ett barn är en symbol för detta och för hur Guds kärlek och nåd är större än vad vi kan förstå. Men det viktiga är inte kläderna eller orden utan det som finns innanför eller bortom. Tro är ett ord som börjar bortom orden. Och där orden slutar där kan man säga att riterna tar vid som ex dopet. Det rymmer så mycket mer än vad ord kan säga. Gud omfamnar varje människa i dopet. Dopet är en kärleksförklaring till varje människa, en kärleksförklaring där Gud säger: du finns eftersom jag ville dig! Eller så säger Gud med Nils Ferlins ord: ”Ditt hjärta är mitt och mitt hjärta är ditt och aldrig jag lämnar det åter, min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.” Det gäller varje människa, vare sig man är liten eller stor när man döps och de orden gäller hela livet.
Tack Gud för att du vill omfamna varje människa som kommer till dig, liten eller stor. Tack för att din kärlek är större än vad vi kan tänka och säga. Amen!