Septuagesima
När jag var 20 år gav mig Gud chansen att flytta långt hemifrån för att gå in i tjänst som ungdomsledare in en församling. En fantastiskt utmanande och svår, men också rolig och spännande tid. Jag tror jag aldrig har känt mig så ledd av Herren. Dagens psaltarpsalm gjorde ett särskilt avtryck på mig under denna tid. Jag fick delar av den nedskriven på baksidan av en bankgiroblankett. En äldre kvinna i församlingen ville en dag ge mig ett ”gudsord”. Jag läste noggrant den darriga handstilen från hon som gått i nåd – och ut i tjänst – för Herren under ett helt liv: ”Psalmen 32:8 bör jag läsa ganska ofta, lägg där till psalm 25, 12e versen sedan 5”, det vill säga: ”Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig…Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja…Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig.”
Underbara och uppmuntrande ord som visar förutsättningen för både nåd och tjänst på ett vackert sätt. Att ta emot och landa i nåden, är en förutsättning för att kunna tjäna Gud på ett meningsfullt sätt. Om vi inte gör det blir tjänsten bara ett tvång och inget att sträva efter. Vi får ta emot och vi får ge ut, det är nog livets grundrytm, det är nog så det ska vara, det är nog så det är och det är nog så Gud vill ha det. ”Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud” (Ps. 25:10).
Vi är alla välkomna att göra tjänst i den gemenskapen, en gemenskap av syndare som hjälper varandra!