Fastlagssöndagen
Till helgen får vi se närmare på den kärlekens väg som Jesus vandrade. Den väg som kan verka så fantastisk att vi knappt kan tro att vi har en plats på den. Men så är det ju precis tvärtom - att vi inte bara bör, utan också kan vandra den vägen. Kärlekens väg är lydnadens väg. Att vara villig att offra sig själv även för den vi inte älskar, men som Gud alltid älskat och gett sin son för. Vi hittar vägen i Guds kärlek och vår lydnad, och på den väg som Jesus vandrade kan faktiskt också vi gå. Det restes ett kors och öppnades en grav på vår jord - och på det korset spikades Gud själv upp, och i den graven lades han som är själva livet. Efter den stunden är sig ingenting likt. Allt har förändrats. Döden är inte längre vad den var, för Gud ger oss chans till omstart. Det finns en ny början och allt är försonat för den som kommer till Gud.
Nu börjar en ny fastetid. Nu får vi ännu en gång påminna oss om vad det kostade för Jesus att rädda oss. Genom vad Jesus gjorde för oss kan också du och jag räddas från synd och död och vinna evigt liv, för Jesus har gått före oss i döden. Han blev människa och delade alla våra villkor, han blev en del av alla våra sorger och felsteg och blev vår räddare och talesman hos Gud. Han gick före oss, ingenting är främmande för honom. Han gick upp till Jerusalem för att gå före oss genom lidande, förakt, övergivenhet och ensamhet. Han gick kärlekens väg, för att vi skulle få livet.