Jesu dop
När Jesus döptes i Jordan av Johannes döparen hörde han en röst från himmelen som sa "Du är min älskade son, du är min utvalde". Jesus fick sin legitimation av sin Fader.
När du och jag döptes var det våra föräldrar som "legitimerade" oss. De visade att vi hade ett så stort värde att de ville göra allt de kunde för oss. Ge oss ett eget namn, ställa oss under Guds beskydd och visa upp oss för släkt och vänner. Titta vilken skatt vi har fått att ta hand om!
Före 1983 stod det i dopritualen att det var prästen som först sa barnets namn. Nu frågar prästen i stället föräldrarna "Vilka namn har ni gett ert barn?" Och jag och min man sa stolta "Mari Terese, Gösta Tommy, Per Tobias". Så heter barnet så snart mamma och pappa har bestämt det. Det behövs inget dop för att bestämma namn, det är en helt världslig sak. Men varför nämns barnets namn då i dopet? Jo, det är för att visa att just nu, just här, är det här barnet i centrum för familjens, församlingens, kyrkans och Guds alldeles speciella intresse och omsorg.
Men om man inte hinner med namngivningen till exempel vid nöddop? Ja, då kan det vara bra att minnas den gamla psalmen "Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara..." Gud vet nog var Han har sina barn, det behöver vi inte vara oroliga för. Här behövs ingen legitimation. Guds barnaskara består av oss alla som vill kalla oss Guds barn varken vi är ett år eller hundra.
Så jobbar vi med nyheter