1:a söndagen efter Trettondedagen
Tema: Jesu dop. Bibeltext: 1 Johannesbrevet. 5: 6-12
Guds helighet slår sig inte till ro. Den är alltid i rörelse, för den är en del av Guds Andes verk. När Jesus döps av Johannes får de se Anden komma i formen av en duva. En vacker och symbolladdad fågel i bibelns värld. En bra bild för snabbhet och aktivitet. En annan bild för Anden är vinden. Som blåser hit och dit och som inte går att fånga. Frågan från förra veckan kvarstår: Behöver vi heliga rum, tider och handlingar? Absolut, ja! Men vi ska inte tro att vi kan fånga Gud i dessa våra uttryck. Det förminskar inte upplevelsen av Gud eller det heliga i kyrkorummet, i skapelsen, eller vid ett speciellt tillfälle. Till exempel kyrkorummet kan vara en mötesplats, en skärningspunkt mellan Guds helighet och vår. Men upplevelsen av Gud är inte Gud. Vårt uttryck för Gud är inte Gud. Vår tro på Gud är inte Gud. Vi ska alltså inte tro på vår tro, utan på Gud. Svårt? Lätt? Det kan vara både och. Guds vittnesbörd är tydligt och klart, enkelt om du så vill – i Jesus, och ingen annanstans, finns det eviga livet. Det svåra är att ta till sig det.
Bön: Hjälp mig lita mer på ditt vittnesbörd än på mina egna känslor.