6:e söndagen efter Trettondedagen
Tema: "Gud verkar nu"
Tänk så svårt vi människor har att leva i nuet. Ibland ältar vi tiderna som flytt: "Varför gjorde jag inte på ett annat sätt den där gången?" "Varför blev det som det blev?" Och känner vi att vi har blivit illa behandlade har vi svårt att riktigt släppa det. Ibland ser vi bara framåt, mot semestern, mot den där efterlängtade utlandsresan, mot den där lottovinsten som vi hoppas kommer. "När det och det sker, så kommer allt att förändras. Då ska jag ... "
På ett sätt är det här djupt mänskligt, men samtidigt är risken stor att vi missar själva livet, missar de möjligheter som dyker upp ur tomma intet (men som jag är övertygad om att Gud sänder i vår väg). Visst kan vi gärna se tillbaka på livet med eftertanke och dra lärdomar av de erfarenheter man fått. Visst kan vi gärna se framåt, ha drömmar och visioner för oss själva och samhället i stort. Men risken finns att vi glömmer bort nuet och missar de möjligheter som finns i dag.
Temat på söndag är "Gud verkar nu". Det är någonting som vi så lätt glömmer bort. Visst har Gud verkat i historien och visst kommer han att fullborda allt vid tidens slut, men Gud verkar även nu, i dag, mitt ibland oss. Det finns ett talesätt som säger: "Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. I dag hjälper Herren". Knepet att kunna leva i nuet är att vara öppen för detta, att vara öppen för Guds närvaro och handlande i våra liv, mitt i vardagen.
Så låt oss denna dag knäppa våra händer och be att Gud hjälper oss, räddar oss, välsignar oss och leder oss. Då kommer både gårdagen och morgondagen att omfamnas av den Gud som är med oss just denna dag och som verkar i nuet.