12:e söndagen efter Trefaldighet
"Nu är friheten slut", har jag tänkt flera gånger efter att jag tidigare i veckan börjat om efter semestern. Samma sak för barnen, som börjat skolan. Vi längtar nog alla tillbaka till sommarledigheten, där många av vardagslivets krav lyser ikapp med solen med sin frånvaro. Vi tänker ofta att frihet handlar just om ledighet och kravlöshet, inga måsten, bara möjligheten att göra vad man själv känner för. Men är det så? Finns det frihet överallt? Kanske finns det gränser? Den tygellösa friheten leder oss ofta fel. I värsta fall slutar vår frihetslängtan i att vi blir ännu mer bundna av sånt vi kanske aldrig väntat oss.
Vi behöver en fast hand som visar var den verkliga friheten finns, en frihet på ett djupare plan. På söndag kommer det att handla om "Friheten i Kristus" i våra kyrkor. Vi är nämligen, enligt Galaterbrevet, kallade till frihet. Jesus kom för att befria oss från allt som binder oss. Alla som tillhör Jesus är befriade och har möjligheten att leva i frihet. Tyvärr har vi så lätt för att vilja tänja på gränserna. Vi funderar på hur långt bort från Jesus vi kan gå och ändå vara kvar, i stället för att tänka tvärtom och se möjligheterna och friden som finns hos Honom. För det är endast i Jesu närhet som friheten är garanterad.