15 söndagen efter Trefaldighet
Att inte göra sig bekymmer är en tuff uppmaning! Så mycket som finns att oroa sig för. Att barnen ska ha det bra, att pengarna ska räcka, att kylen och frysen ska hålla, att inte vintern ska komma för fort. Listan går att göra lång. När Jesus säger; "gör er inga bekymmer om morgondagen" så är det ett förhållande han påminner om. Han vill påminna om att allt det goda vi har och ser ursprungligen kommer från Gud. Något vi människor glömt bort. Vi behöver bara se på himlens fåglar och på ängens liljor, på allt det som lever och är till, för att påminnas om att Givaren är överallt där liv finns. Det vi tappat bort är tilliten till en "himmelsk fader" som vet vad vi behöver. Vi slutade att söka efter hans rike och hans rättfärdighet och förlorade meningen med att vara en del av ett sammanhang. Vi behöver bara återupprätta kontakten med det liv som är oss givet och söka det rike där vördnaden för det givna går före allt detta andra. Det är det viktigaste i livet, att finna grundtryggheten hos Gud, sen löser det sig också med de andra jordiska bekymren. Vi får lämna vår dag och morgondag i Guds händer. Ett är nödvändigt. Det kan kännas provocerande. Det finns ju massor att göra och oroa sig för. Men för att fixa alla dessa massor, för att klara av all oro, för att inte gå under är ett nödvändigt: Tryggheten hos Gud. En trygghet som gör att du inte förlorar riktningen, förlorar dig själv och andra.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.