Sexagesima
Bibeln är en samling av gamla böcker. Många ser den som en, i princip, död bok, ointressant och fylld av gamla berättelser där bäst-före-datumet gått ut för länge sen. Men samtidigt blir många andra berörda av den, får näring för livet, finner vägledning, tröst och hopp genom den. Ja, många skulle nog säga att Bibeln är livsnödvändig. Jag är en av dem.
Varför? Jo, för att det är Guds ord, ett levande ord, som har förmågan att tala in i mitt liv i dag. När Bibelns böcker skrevs var den Helige Ande verksam i de olika författarna och när vi läser samma texter i dag så är den Helige Ande lika verksam för att hjälpa oss att förstå. Det är därför vi kan bli berörda. Det är därför de till synes torra orden får liv i dag och kan förvandla våra liv.
Ibland står det saker som vi har svårt att förstå. Vissa delar kanske vi blir upprörda över och har svårt att acceptera, kanske för att det är skrivet i en annan tid, eller för att det står stick i stäv med våra personliga uppfattningar. Så var det även på Jesu tid. En del lämnade Jesus av samma orsaker. I en av söndagens texter säger några av människorna som hört Jesus: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?". Jesus frågade då de tolv, sina närmaste lärjungar: "Inte vill väl ni också gå er väg?" Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige".
Jag känner på samma sätt: Till vem skulle jag gå? Det finns ingen annan för mig. Även om Bibelns ord ibland bränner till i mig, rannsakar och ifrågasätter mitt liv och leverne, så skulle jag aldrig kunna lämna Jesus. Han har ju berört mig så många gånger genom Bibelns ord och i livet. Han finns ju alltid där för mig, mitt i livet. Mina frågetecken och invändningar förbleknar i mötet med Jesus och det levande ordet. Det är med honom jag vill leva mitt liv, för med honom faller alla pusselbitar på plats.