Söndagen efter jul
Tema: Guds barn
Söndagen efter jul tar upp samhörigheten och släktskapet mellan ”barnet i krubban” och ”alla Guds barn i världen.” Stjärnan som vi ofta ser över krubban är ett hoppets tecken. Det hoppet, det gäller framtiden för det uppväxande barnet. Stjärnan är också ett ledljus, en ledstjärna som kan visa på rätt väg i livet. Krubban däremot, den visar på de svåra förhållanden som många barn, precis som Jesus föds till och måste leva under. Bland djuren, utan riktig bostad. Utsatt för förföljelse och förtryck, på flykt.
Tiden var inne – någonting skedde i julnattens under. Barnet är tecknet. Alla vet hur det är att vänta på ett barn. Vare sig vi har burit ett barn i våra egna kroppar eller har varit väntande pappor, släktingar eller vänner. För det händer någonting med oss när vi möter det nyfödda lilla livet. Därför så kommer Gud till oss som ett litet nyfött barn. Varje barn är ett under och våra barn fortsätter att vara det. I det som är sårbart och beroende finns kraften och styrkan. Barnet är tecknet. Inte till för några få utvalda. Utan det är tillgänglig för alla människor. Också för dig och för mig. Undret i Betlehem skedde på julnatten för oss alla.