Acceptera döden och livet
Söndagen efter alla helgons dag.
Text: Psaltaren 116:1-9
Varje gång en människa dör rubbas balansen i världen. Jorden saktar in ett steg, solen förlorar lite av sitt ljus, allt håller andan. Men så hörs ett skrik från någon av jordens många barnsängar. Ett nytt liv har fötts. Jorden fortsätter sin makliga gång, varsam om sin nya last. Solen strålar av glädje och allt andas lättat ut. Allt fortsätter eftersom livet fortsätter.
Det är få saker som kan förmörka, jag förgifta våra liv så mycket som rädslan och oron inför döden. Den sena hösten med sina grå nyanser påminner oss hela tiden om detta. Aldrig blir det så tydligt som när någon älskad dör. Man kan känna igen sig i orden från psaltarpsalmen: "Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan".
Samtidigt är det sant att få saker kan få livet att mogna och blomma som vetskapen om döden. Många kan berätta om hur till exemepl ett allvarligt sjukdomsbesked förändrar hela livsperspektivet. Rädsla, ångest, vrede överfaller en. Men så hittar man en väg ut. Accepterandet kommer när man släpper kontrollen, inte förlorar den. Livet och allting får färg igen. Kanske har man aldrig sett ljuset och färgerna så klara. Psalmförfattaren skriver: "Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot mig."
Amen, så är det! Om det är någonting vi behöver i dag så är det ro, stillhet, frid. Psalmens författare ropade till Gud och fick uppleva det. Kan det vara din och min väg också?
Bön: Tack för livet! Hjälp mig, ge mig frid och ro. Amen!
Så jobbar vi med nyheter