På lördagskvällen avled han på ett sjukhem i Stockholm där han vårdats en längre tid.
- I veckan som gick blev han sämre. Han dog med sina närmaste omkring sig, säger hans dotter Fanny Josephson till TT.
”Vi måste ha en epilog så att allt inte bara blir ett tumult som kör runt med en”. Så sade Erland Josephson inför 85-årsdagen. Även under sin epilog var han, trots att han kämpade mot Parkinsons sjukdom, omvittnat spirituell, underhållande och livsbejakande. Omgiven av konst, manuskript och böcker hemma i sin Stockholmsvåning försökte han bringa ordning i det som varit, men också se sig själv i nuet. Så sent som för tre år sedan ställde han upp för dokumentärfilmaren Tom Alandh som porträtterade honom för SVT i ”Scener ur ett vardagsliv”:
- Det var ett fantastiskt privilegium att få lära känna honom, han var otroligt spirituell och rolig, och en mycket fin människa. Trots att han hade sin Parkinson som gjorde att han darrade var det sällan några sorgsna ögonblick utan nästan bara glädje och skratt, säger Tom Alandh.
Livslång dialog
Epilogen var ett av de ämnen Erland Josephson brukade avhandla med Ingmar Bergman under de regelbundna telefonsamtalen på ålderns höst. Redan som 16-åring lärde Erland Josephson känna den blivande dämonregissören som satte upp ”Köpmannen från Vendig” på Norra Latin i Stockholm. Deras dialog fördjupades under ett 40-tal samarbeten, däribland klassiker som ”Viskningar och rop” samt ”Scener ur ett äktenskap”.
- I början på 70-talet kom Bergman till mig och sade att han ville göra ett experiment, att han inte visste vad det skulle bli, minns Lars Löfgren, före detta Dramatenchef, då teaterchef på Sveriges Television som producerade filmhistoriens längsta äktenskapsgräl.
Uppringd av ”Dallas”
Rollen som den arrogante Johan beskrev Erland Josephson själv som briljant skriven och Lars Löfgren berättar hur han många år senare blev uppringd av de amerikanska producenterna som skulle göra tv-serien ”Dallas”. De ville veta hur de svenska kollegorna hade gjort?
- De ville lära sig. Jag sa att det är mycket enkelt, man tar en bra regissör som även kan skriva manus och sedan tar man två skådespelare och låter dem vara i fred en sommar på Gotland.
Europeisk intellektuell
Rollerna i Bergmans filmer förde Erland Josephson ut i Europa. I slutet av 1970-talet spelade han Nietzsche i den italienska regissören Liliana Cavanis film ”Bortom gott och ont”. Under 1980-talet filmade han med Andrej Tarkovskij.
Enligt Lars Löfgren var Josephson en europeisk intellektuell, vars synpunkter och resonemang alltid var givande att lyssna till.
Kollegan Lena Endre håller med:
- Det finaste med Erland var att man pratade aldrig strunt med honom. Han var ingen väder- och vindpratare. På fem minuter var man inne på intressanta ämnen.
Erland Josephson föddes i en judisk familj och hans pappa var ordförande i den judiska församlingen. Rollen som den kloke gamle juden Isak Jacobi i ”Fanny och Alexander”, vars humor och värme parerar tillvarons svärta och smärta (”allt blir bara värre”), beskriver Lars Löfgren som ett av svensk film- och teaterhistorias stora ögonblick:
- Någonstans lever de gamla skådespelarna kvar, och jag tror att alla vi på Dramaten och i filmvärlden bär Erland Josephson med oss, vi minns hans oerhört fina vänskap. Rätt som det är säger han något roligt och då får vi skratta.