Ett porträtt av en bonde var i 1860-talets Ryssland ett politiskt ställningstagande. Den ryska konstnärsgruppen Peredvizjniki bildades som en reaktion mot den konservativa ryska konstnärsakademin och för första gången tog det samtida Ryssland - såväl hårt arbetande jordbrukare som Moskvas intellektuella - plats i konsten.
I Ryssland är Peredvizjnikis konst en nationalskatt, men här i Sverige är konstnärerna fortfarande okända.
- Det är det konstigaste av allt. Men konsten har hela tiden blivit kvar i Ryssland, som genom åren har varit ett slutet samhälle med liten internationell turism. Ingen av konstnärerna gjorde internationell karriär under sin livstid, så konsten spreds inte heller på det sättet, säger Per Hedström, utställningskommissarie på Nationalmuseum.
Målningarna i Nationalmuseums utställning "Peredvizjniki - banbrytare i ryskt måleri" är inlånade från två ryska institutioner. Mer spridd än så är inte gruppens konst, och fortfarande har vi i Sverige sällsamt dålig kännedom om de ryska konstnärerna. Detta trots många beröringspunkterna med nordiska stoltheter som Zorn och Larsson.
En annan anledning till vår okunskap om Ilja Repin och de andra Peredvizjniki-konstnärerna är att de oförtjänt dragits med dåligt rykte. På 1930-talet utsågs Peredvizjniki till föregångare till den sovjetiska socialistiska realismen.
- De här målarna var de första som på allvar skildrade det ryska folket. De pekade dessutom på orättvisor och förtryck under tsartiden. På det sättet var de goda föregångare till den sovjetiska konsten, men det förde också med sig att de associerats till den sovjetiska propagandakonsten, säger Per Hedström.