5 november 2017
Söndag efter alla helgons dag
I helgens evangelietext kan vi läsa att Gud är en gud för de levande. Därför kommer han också att levandegöra oss igen, på ett annat sätt och på en annan plats, där det inte finns krig och ondska, ingen sjukdom och ingen smärta, inga tårar och ingen död. Våra namn är skrivna i livets bok, även detta står i Bibeln. Och det betyder att ingen av oss heller kommer att falla i glömska. Jag tror precis som Tomas Sjödin skriver i sin bok eftervärme, att himlen är både försmak och eftervärme. Försmak här och eftervärme där, och tills jag själv förhoppningsvis får chansen att komma dit så bärs jag av bilder av hur det kommer att bli. En av de finaste bilderna i Bibeln för evighetshoppet tycker jag finns i Johannes Uppenbarelse. Den bilden beskriver inte den kommande världens liv som något vi är på väg till, utan som något som är på väg till oss – en evighet att hoppas på: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”