Isens språk skakar i mitt inre
som en snöslunga
kastar den ut kristaller
som smälter när den
möter mitt varma hjärta
Taken ligger täckta av snö
man ser ett och annat ljus i
fönstren
vemodigt pulsar jag fram i
natten
en översnöad spark står på
gångvägen
mot bödelns varma famn jag
vandrar
I ett av husen sitter en kvinna
på en stol
med en kopp i handen
jag tittar upp och ser stjärnor
na önskar medans röken stiger
från min varma andedräkt
Ångesten river och sliter
vägen delar sig jag stannar
höger är vägen till värmen den
kalla
vänster är det okända det nya
sätter mig på huk smeker ytan
av nyfallen snö
Något sprider sig i bröstet det
ger en sådan lyckokänsla
full av ömhet värme och tillit
valet är gjort och med alla
sinnen känner jag hur rätt det
är
Åt vänster jag nu vandrar fram
mina steg blir bara lättare och
en berusande glädje fyller
bröstet
jag tog steget ut i det okända
utan slag sparkar och hat