Varför knarrar snön?

"Drivan knarrar under skon, vädret vilt från norden ryter. Strömmen stelnar under bron, vandrarns näsa flyter." Så skrev Anna Maria Lenngren i sin Vintervisa och alla har vi väl lagt märke till att det knarrar under fötterna när vi går på snö. I varje fall då det är några grader kallt. Och ju kallare det är, desto mer tycks snön knarra. Ett liknande ljud kan uppstå då vi kramar en snöboll. Men vad är det egentligen som låter? Snö består av små iskristaller, men mellan dessa kristaller är det fullt med luftfickor. I ett kallt lager nysnö är upp till nittio procent av volymen luft och detta är också anledningen till att snö är ett utmärkt isoleringsmaterial (luft är nämligen som alla gaser en dålig värmeledare). När snötäcket åldras sjunker det ihop en del, men en mycket betydande andel utgörs fortfarande av luft. När vi går på snön komprimeras den, en friktion uppstår mellan iskristallerna och en del av dem bryts också sönder. Troligen är det dock själva friktionen som främst ger upphov till det karakteristiska knarrandet. Ju kallare det är, desto större blir friktionen mellan kristallerna och desto ljudligare blir våra steg på snön. Vid högre temperaturer, nära nollan då snön blir lite fuktig, reduceras friktionen högst väsentligt och knarrandet blir mycket mindre eller ohörbart.