det ena fönstret
till det andra,
ser om det har hänt
något därute
sedan sist
jag tittade ut.
Oftast har det
inte det.
Kanske på framsidan då?
Nej, inte det.
Grannen har förstås
åkt till arbetet
och så kommer posten
vid 13 tiden.
Jag stökar inomhus
och väntar att
mina barn ska komma.
Någon gång ska det
väl finnas tid över
för en gammal mor.
Inte i dag och
inte i går
men kanske i morgon,
om jag nu vaknar
i morgon.
Tänk om jag
hinner dö innan dess.
Jag går och fyller på
i fågelbordet.
Det hände något
i somras.
Det satt sparvar
på räcket till bron
och jag sträckte fram
handen med brödbiten
och sparven kom närmre
och tog den ur min hand.
I den stunden
upplevde jag något
av vad paradiset lovet,
att leva i vänskap
och vördnad inför
allt levande och att
ingen räds den andre.
Det är nu det bästa
tidsfördriv jag har
medan jag väntar
på barnen.
Tittar ut på granen
som strålar så vackert
i vintermörkret.
Man kan bli lycklig
av det också.