Valborg och midsommar

Mirra, farmors katt, blängde på oss och fräste när vi steg över tröskeln till farmors lilla stuga. Mirra tålde inte barn av någon anledning och vi höll oss på behörigt avstånd. Farmor hade fött åtta barn och nu fanns endast fem kvar. En treårig dotter hade drunknat vid Båtskatakajen och en tioårig son, Ragnar, hade avlidit i TBC och ett tredje barn dog en månad gammal. Två av hennes vuxna söner, Erik och Åke, blev endast 43 år. Sorgen tärde och farmor blev tystare och dystrare för var smärtsam förlust. Att mista det bästa man har här i livet kommer man aldrig över.

Det hände dock att hon ibland skojade med oss när vi var där och tiggde om en smörgås. Smöret och brödet förvarades i en skänk och det gula smöret var oftast "betne" men vi tyckte det var gott och trängdes i gungstolen medan vi åt upp den. Det var spännande, vi visste att när smörgåsen var slut skulle hon bjuda på en snus. Vi skrattade och "hurr väse" och sprang ut på lätta ben.

En sommardag under ett oväder slog åskan ner i farmors eltavla uppe på kallvindan. Det var samma vinda som bjöd på så mycket hemligheter i kartonger och lådor. Det larmades med mun till mun metoden och folk kom springande med hinkar som fylldes med vatten från Ivars brunne. Det var en konst att kunna kasta vattnet på eltavlan utan att bli strömförande. Men när det branns kulle det släckas.

En annan brasa och mindre dramatisk var den vi själva tände på valborgsmässoafton i "Rickardshägna". Där brändes ris, diverse gamla möbler och en gång en hel båt. Så stod vi där och värmde oss och tittade på elden. Ibland kunde någon sjunga "sköna maj". När brasan förvandlades till glöd var det korvgrillning på gång, men innan dess skulle pojkarna visa sig djärva och springa genom en brinnande brasan.

Det var ett sätt att tala om för andra att denna djärvhet skulle respekteras i framtiden. Man ville ha en viss status. Men kunde också gå på glöd och om någon misslyckades blev det aldrig känt för oss åskådare i alla fall.

Äntligen blev det vår tur och nu grillades spiralkorv i långa banor och det hände att vi inte kunde dela på en sockerdricka och då var det vår stund på jorden. Snart skulle även midsommarafton firas och det var förstås olika hur man festade. Några åkte till Sikfors och lyssnade på Gunnar Viklund eller Snoddas.

Andra, som vi, hade båt och åkte över älven till Furuholmen som låg längst ut på Hemlunda. Det var trevligt att byta miljö några timmar och vi satt där i sanden och åt medhavd matsäck. Ibland kom musikvågor från Öholma svävande genom luften. Det var alltid dans och fest på Öholma under sommarhelgerna. Farbröderna tog en liten "tår på tand" för att hälsa sommarens intåg. Det kunde bli sent innan vi åter stod på Båtskatakajen och någon hade kanske blivit litet högljudd.

Mannsfolket tycktes ibland ha något mer att diskutera och det drog ut på tiden. Ja, kanske kom man inte hem till fru och barn förrän det var morgon. Då tycktes man ha haft en riktigt trevlig midsommarafton.

Katten fick ungar även denna sommar och jag fick behålla en kattunge som jag gav namnet Gullan. Hon dog efter ett långt livs tjänst i råttfångarbranschen.