Söndag 17 april, 4 i påsktiden
”Det är farligt att leva, man kan faktiskt dö”. Den repliken har jag både använt och fnissat åt många gånger. Den här söndagens texter tar mig dock tillbaka till allvaret. För sanningen är ju faktiskt att det är farligt att leva och att vi faktiskt kan dö. Löpsedlarna talar varje vecka om för oss vad som kan vara farligt och vad vi kan dö av. Ena dagen är det kött, nästa dag är det morötter ... men allt detta är ju bara enkelt och kortsiktigt. Jesus sade: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Jesus säger också: ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Egentligen finns ingen annan väg än just genom Jesus, det räcker inte att sluta äta kött eller morötter. Vi kan inte runda Jesus och försöka ta oss in på ett annat sätt. Det är vår inställning till honom som är avgörande. Just detta kan vara en stötesten för många, även för mig ibland. Det är svårt att hantera anspråket på exklusivitet. Kan inte vara och en välja den väg som passar? Jo det kan man, men jag tror Jesus tvingar in. För är det till Guds rike – till livet – vi vill, så finns det liksom bara en väg.