Präst i Piteå församling
Palmsöndagen
Kanske finns det fler än jag som börjar vara leds på penicillinkurer, influensor och magsjukor som avlöser varandra. Jo jag vet, det kan ju liksom höra till det här med att ha barn. Till livet.
Detta tillstånd faller dock väl samman med denna del av kyrkoåret och dess karga teman; den kämpande tron, kampen mot ondskan och prövningens stund. Men så kommer äntligen palmsöndagen med lite munterhet – Jesus kommer in i Jerusalem och hyllas som den kung folket har väntat på så länge. Men inte får en glädjas så länge – temat är ”Vägen till korset”. Hurraropen som hörs denna dag kommer att bytas ut till rop med en önskan om hans död: ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!” Och vi är tillbaka i det karga, i kampen och prövningen.
Men det är ju Jesus som rider in där i Jerusalem. Det är inte folket som kommer ridande till honom. På samma sätt kommer Gud till oss. Till det som är ditt och mitt liv. Märker jag det? Hör och ser jag det? Mitt i kampen, prövningen och tvivlet - i den karga fastan kommer Gud. Han som rider in i Jerusalem rider in i det liv som är ditt, i det som är mitt, mellan penicillinkurer, influensor och tvättmaskinskörningar. Kanske handlar det om att stanna upp, att bli stilla. Hör jag Gud komma? Kan jag ana det, mitt i allt? Om inte kan en alltid be: Hjälp mig att se hur du finns i det liv som är mitt! Amen.