Småaktigt väder Under en stor del av vintern har vädret varit svårt att bedöma och det väder man läste om i skolböckerna har inte synts till särskilt mycket. Med skolboksväder menar jag "antingen-eller-väder" där distinkta frontsystem hör ihop med tydliga lågtryck och där ett högtryck är ett högtryck – inte något mellanting där det kanske kan bli sol om man har tur.
Under förra veckans vårvärme fick vi lite exempel på skolboksväder men nu har det förändrats igen. Vi sitter och försöker följa små nederbördsområden som dessutom balanserar på gränsen mellan regn och snö – en liten avvikelse från prognosen kan ge stor skillnad. Samtidigt är luften kall men solen ganska stark. Om man missbedömer molnigheten kan solen förstöra temperaturprognosen med ett märkbart antal grader. Detta resulterar i långa texter då man försöker beskriva vädret och det är svårt att förmedla någon klar bild av vädret. Detta märks också tydligt då man är med i radio.
På de frågor man får i sändningen har man svårt att ta sig fram till ett svar och man trevar och kränger och låter allmänt osammanhängande. Det är inget lätt manövrerande och jag märker själv att jag använder mycket fler ord och längre pauser men jag kan tydligen inte göra någonting åt det. Så, om någon undrar varför jag är som jag är, skyller jag på vädret.