Prövning vid ny latitudJag kommer från den nordvästra, ”snällare” delen av Skåne där vintern sällan är hård och snön inte ofta ställer till med bekymmer. Trots att jag nu flyttat till ”Norrland” och Norrköping har jag inte behövt lära mig det där med vinter eftersom jag bott i stan. Men i höstas blev det utflytt på landet och tidigare i veckan fick jag mitt vinterdop.
Jag skulle vara på jobbet 04:30 och med tanke på snön (ja, jag tänkte) körde jag i god tid. Men jag tänkte inte så långt som att hålla mig på vägar som löpte längs vindriktningen.
Jag tog min vanliga väg som går norrut, tvärs ostvinden och på den gick det inte att köra särskilt länge innan vintern övermannade mig. Snön hade blåst över vägen och blev snabbt djup och innan jag hunnit anpassa mig till mitt nya klimat satt jag i en halvmeter snö i diket på vänster sida av vägen. Jag körde inte fort och landade mjukt men det gick absolut inte att ta sig därifrån. Efter att ha klättrat ut på passagerarsidan, ringt och väckt min stackars chef och ringt bärgningshjälp satt jag där och kände mig lite småskånsk. Men när bärgaren efter 1 timme meddelade att han också kört fast, växte självkänslan tillbaka en aning – vädret var visst ganska svårt.
Efter 2 timmar med iskalla fötter fick jag till sist hjälp och känner mig nu aningen mer nordsvensk.