2:a söndagen i fastan – Den kämpande tron
De tre första söndagarna i fastan kan kallas för kampsöndagar. Den första har rubriken ”prövningens stund”, denna ”den kämpande tron” och den tredje är ”kampen mot ondskan”. Tro och kamp hänger nära samman även om jag oftast skulle slippa kampen och bara tro.
Jesus möter i dagens evangelietext (Luk 7:36-8:3) en kvinna som beskrivs som synderska. Kvinnan kommer till middagen som Jesus äter tillsammans med Simon, en religiös ledare bland judarna, en farisé. Hon har med sig en flaska balsam och börjar tvätta Jesu fötter med sitt hår, flaskan med balsam och sina tårar.
Simon farisén reagerar på kvinnans agerande och ifrågasätter Jesus: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom.”
Nu vet Jesus vad det är för en sorts kvinna, en syndare, kanske är det just för att han vet vem hon är som hon tillåts komma nära. Jesus ger Simon en enkel berättelse om skuld och kärlek för att visa vad kvinnan gör. Hon har fått en stor skuld efterskänkt, hennes synder blev förlåtna, därför visar hon stor kärlek, hon älskar Jesus på det sätt hon gör. Tillslut säger Jesus till henne: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
Tro och kamp. Kvinnan hörde inte hemma vid Jesu fötter enligt den samtida kulturen, hon var en syndare. Men hennes tro på Jesus säger henne att hon visst kan få rum hos honom så hon kämpar mot kulturen och söker nåden.
Av många möts hon med dömande blickar men Jesus möter henne med förlåtelsens och fridens blickar. Den blicken blir en bekräftelse på att det var värt mödan.
Jag skulle gärna slippa kampen, men jag vet också att min tro inte skulle vara vad den är idag om inte kampen funnits där. Kamp och motstånd gör mig ibland tuffare och envisare och min tro blir stadigare. Men ibland bryts jag ner och kampen i mig dör ut, då landar jag vid hans fötter. Jesus reser mig upp och ser på mig med förlåtelsens och fridens blick. Din tro har hjälpt dig, säger han.