Tord Eriksson har efter en tids sjukdom fått lämna sitt liv i Herrens händer. Det himmelska ger vila och kraft. Tord lämnar fru med söner och barnbarn, släkt och vänner.
Han föddes i Svensbyn med mor och far. De önskade sig ett småbruk med kor och grisar. Platsen blev Dusstjärn i Roknäs, som gav rofylldhet och lycka i livet. Tord växte upp och blev arbetare i Svensbyn hos Perssons möbelsnickeri. När det tog slut började han i Öjebyn som sprutlackerare av möbler. Där blev han sjuk och drabbades av en förgiftning i en lunga. Hjälpen kom efter lång konvalescent och efter tillfrisknande kom olika arbetserbjudanden. Tord började arbeta inom Skogsvårdsstyrelsen vilket gav honom glädjefylld kamratskap. Jag träffade Tord och vi blev ett i frihet och glädje.
Tords föräldrar åldrades vilket gav mig en uppgift att hjälpa till, eftersom Tord var enda barnet. Vårt liv gick som på räls. Jag fick leva i lugnet av harmoni och sanning i levande kärlek. Vi byggde en stuga där Tord brädfordra fastigheten fastän han var så höjdrädd. Herren ordnade allt.
Sedan drabbades han av en stroke och då försvann talet. Vi flyttade i lägenhet och bodde där i ett år, sedan såldes huset. Vi kände att vi tappade utelivet så vi köpte ett fritidshus. Trots sina 80 år kunde han vara där med hjälp av rollator och rullstol, vilket gav en frihet och meningsfylld tid. Där fick vi tillsammans tre år. Till slut blev det för tungt för Tord att bo hemma, det blev sjukhem för avlastning.
Vi var burna av kärlek i Herrens kraft. Innan tröttheten kom och han fick lämna jordelivet hann han fylla 83 år innan han fick flytta till de himmelska hem som väntade.