Tänk att man kan älska sina barn lika mycket fast dom är i olika åldrar. Vem kan inte älska ett litet nyfött barn, dom är ju ljuvliga.
När dom växer upp följer kärleken med även i vuxen ålder och då blir det på ett litet annorlunda sätt, man kan ju resonera om olika saker och framföra sina åsikter och det kan skiljas åt men på ett moget sätt, men moderskärleken finns kvar.
Den följer barnen i dess utveckling och man kan respektera dom för att dom inte tycker att allt som mamma gör är det riktiga och man kan föra en dialog mellan två vuxna kvinnor eller män utan att det blir diskussion om vem som har rätt.
Det tycker jag är givande och fint!