Ett symposium om Carl Olof Rosenius (1816-68) har nyligen hållits i EFS-kyrkan i Piteå. Rosenius, som hade sina rötter i Pitebygden, var centralgestalten i 1800-talets stora väckelserörelse i Sverige. På programmet stod Carl Olof Rosenius och hans betydelse för Amerikaemigrationen samt hans brev till rådman Lars Petter Wåhlin i Piteå.
Symposiet inleddes med att Daniel Lindmark presenterade huvuddragen i Rosenius liv och verksamhet. Han föddes i Nysätra i Västerbotten men växte upp på olika platser i Övre Norrland. Några av de tidigaste barnaåren bodde han i Piteå när hans far, läsarprästen Anders Rosenius, tjänstgjorde där.
Livet igenom behöll han kontakten med sina norrländska släktingar och vänner. Han fick stort inflytande på 1800-talets inomkyrkliga väckelse som predikant, författare och redaktör, och Övre Norrlands kustland blev ett kärnområde för den rosenianska väckelsen.
När Rosenius besökte Piteå 1854, samlade han en åhörarskara på 1 200 personer. Hans skrifter nådde tidigt människor i andra länder, även svenska emigranter i USA.
I sin föreläsning om Rosenius och Amerikaemigrationen lyfte Kjell Söderberg fram det starka anglosaxiska inflytandet i Sverige vid 1800-talets början. Då engagerade sig Anders Rosenius i spridandet av traktater och biblar som engelska missionärer hade påbörjat i landet.
Tack vare nära samarbete med George Scott och Robert Baird, två viktiga företrädare för engelsk-amerikanska missionsorganisationer, blev Carl Olof Rosenius år 1841 avlönad som stadsmissionär i Stockholm av ett amerikanskt missionssällskap. Ledaren för detta, Robert Baird, gjorde flera resor till Sverige. Sommaren 1840 hade han besökt väckelsebygderna i Hälsingland och predikat i Hudiksvall för mer än 5 000 personer och då utmålat religionsfriheten i Amerika i de ljusaste färger.
Till Rosenius stora sorg erövrades några år senare delar av hälsingeläseriet av Erik Jansson, vars syndfrihetslära och bokbränningar ledde till ingripanden från myndigheterna.
Konflikterna ledde till en dramatisk första massutvandring från Sverige åren 1846–1854. Cirka 1 500 erikjansare gav sig iväg till Amerika för att ”bygga det nya Jerusalem”. En som tidigt kände sig manad att följa efter för att om möjligt återföra erikjansarna till den lutherska läran, var prästen Lars Paul Esbjörn.
Han blev den förste i raden av läsarpräster för vilka Rosenius var en stark inspirationskälla och som i spetsen för stora utvandrargrupper for till Amerika och efterhand kom att bygga upp den rosenianskt lågkyrkliga Augustanasynoden med församlingar och kyrkor i hela Nordamerika.
Daniel Lindmark behandlade i sitt avslutande föredrag innehållet i Rosenius brev till rådman Lars Petter Wåhlin (1803–1888) i Piteå. Wåhlin intog en framträdande plats inom den moderata grenen av väckelsen i Piteå och kretesen kring honom bildade den missionsförening som blev grunden för EFS-kyrkan i Piteå.
Det finns ett 20-tal brev bevarade från Rosenius till Wåhlin under perioden 1848–1866. Av breven framgår att de två var mycket nära vänner.
Båda föredragshållarna är uppväxta i Pitebygden. Daniel Lindmark är professor i kyrkohistoria vid Umeå universitet. Han har bland annat forskat om olika väckelserörelser och är särskilt intresserad av norrländsk kyrkohistoria.
Kjell Söderberg disputerade 1981 på en avhandling om hur Amerikaemigrationen startade i Sverige. Symposiet arrangerades av Stiftshistoriska sällskapet i samarbete med Piteå församling och EFS-kyrkan i Piteå.