Jungfru Marie bebådelsedag
Grå, färglös, nyanslös, trist, osann och irrelevant… ibland kan detta vara bilden som framträder då människor tänker på den kristna tron, och dess huvudperson Jesus Kristus. Jag har ibland tänkt att det vore intressant att fråga någon av de bibliska personerna om de skulle kunna bekräfta den bilden. Tänk dig att fråga Moses om han skulle beskriva den brinnande busken som ”nyanslös” – jag tror inte att han skulle hålla med om det.
Den här söndagen är det Jungfru Marie bebådelsedag, en dag som firas till åminnelse av att en ung flicka ifrån en liten by i Israel sade sitt ”ja” när Gud kallade henne att bli moder till Jesus Kristus. Enligt traditionen var hon väldigt ung när ängeln kom till henne, och jag blir slagen av den bestämdhet och den förtröstan på Gud som finns i hennes ”ja”; ett ”ja” som hon visste kunde kosta henne allt. Det ställer frågan till mig och dig: Är jag villig att svara ”ja” när Gud kallar, att gå i förtröstan på Honom när han säger ”gå” – varthelst Han mig leder?
Samtidigt blir jag slagen av hur enormt god min Gud är: utifrån hela Bibeln ser vi att Gud väljer att använda både unga (som exempelvis Maria), äldre, barn och medelålders för sina syften. Vi ser att för Gud spelar det stor roll vad som finns i våra hjärtan. Det Han sökte, och söker hos dig och mig, är ett hjärta som är villigt och vill formas efter Guds hjärta. För Maria innebar detta början på sitt livs äventyr. Detta äventyr med Gud bjuder Han in mig och dig till idag. Det är nog det bästa man kan svara ”ja” på. Svarar du ja?
En välsignad helg önskar jag dig!