Främst var kvinnorna mammor som bekymrade sig för vad som hände i vardagslivet och även för vad som hände efter döden. De levde nämligen ständigt med döden närvarande, inte minst genom spädbarnsdödligheten. Som änkor sågs de som något av männens jämlikar, men möjligheten att bygga upp sin maktställning var inte lätt. Det sågs som naturligt att den industriverksamhet, som de genom en aktiemajoritet kontrollerade, skulle skötas av män.
Fruarna Hedqvist, Avander och Markström hade en tillbakadragen, offentligt passiv roll även om de, inte minst som änkor, visade prov på stor förmåga att genomdriva sin vilja. Det är tre kvinnor som aldrig fått någon plats i den lokala historien. Men manssamhället såg hellre att de höll sig till nål och tråd än att stå i spetsen för affärsverksamhet. Det har fått nöja sig med en biroll.
Värld styrd av män
När männen fyllde år eller avled fanns det för det mesta något skrivet om dem i tidningarna. I fallet med Sophia Hedqvist, Matilda Charlotta Avander och Anna Markström är det enda som minner om deras existens en dödsannons. De syntes inte i media, eftersom historieskrivarna tagit för givet att världen alltid varit styrd av män. De synliggjordes aldrig under sin levnad och blev de alla ”bortglömda” kvinnor även om de delade i praktiken makten med sina makar. Starka kvinnor med makt har alltid funnits, och som säkerligen styrde med fast hand över sina barn.
Det var i mitten av 1850-talet, under Krimkrigets dagar, som de tre kvinnorna för en tid hade makten över Storforsbolaget, som då hade sitt huvudsäte i Lillpite. En tid då konjunkturer för trävaror sköt i höjden och gav bra inkomster.
De tre kvinnorna hade fått ta över sina respektive makars plats som företagsledare, efter deras död. Sådana kvinnor kan det plockas fram mer av om man vill. Men under den tid de tre kvinnorna levde sågs kvinnors maktlöshet som självklar att den sällan eller aldrig ifrågasattes eller problematiserades.
Det ansågs att manlig kraft behövdes för att leda Storforssågen. Detta resulterade i att de tre kvinnorna gjorde upp om att två av sönerna i ägarkretsen skulle få hand om driften. Den ene var Carl Anton Hedqvist, senare verksägare och patron, son till Sophia och Anders Hedqvist samt Carl Anton Markström, son till Anna och Pehr Markström. Anna Markström var syster till Anders Hedqvist.
De två kusinerna fördelade jobbet så att Markström tog hand om råvarusidan och verksamheten i Lillpite medan Hedqvist blev försäljningschef med Öjebyn som bostadsort.
Carl Anton Markström gifte sig för övrigt senare med en dotter till Carl Olov Avander och hans hustru Matilda Charlotta.
Tre starka delägare
Allt har dock en början. Skepparen Pehr Markström från Öjebyn förvärvade Storforssågen, som då låg i Lillpite, och förmådde sedan svågern Anders Hedqvist, även han i Öjebyn, att gå med som medintressent. De ägde tillsammans över 50 procent av rörelsen.
Till företaget knöts senare C O Avander från Skellefteå, som till en början var bokhållare, sedan förvaltare och inspektor. Han köpte senare in sig i sågverksrörelsen.
Sophia Hedqvist var född Sandström i Hortlax och gifte sig 1818 med Anders Hedqvist.
Denne hade tidigare varit gift med en syster till Sophia, Eva Sandström, och hade med henne fyra barn. I samband med sista barnets födelse dog såväl hustru som barn. Den nya frun fick således gå in som mamma för sin systers barn. Själv födde hon sex barn.
Sophia Hedqvist blev änka 1847. Hon hade dessförinnan under många år, när maken var ute på affärsresor fått ta hand om såväl hemmet som den handelsbod familjen drev i Öjebyn. Det uppges att hon varit såväl försiktig som smart i affärer. Familjen var bosatt i ”Nygården” som sedan blev patron Hedqvists hem.
Sophia Hedqvist gick ur tiden 1863 i en ålder av 70 år.
Dotter ärvde allt
Matilda Charlotta Avander var född Lilja år 1806 i Skellefteå. Hon gifte sig 1831. Familjen kom till Lillpite med tre döttrar år 1838 anställdes maken Carl Olov Avander, också han bördig från Skellefteå, som förvaltare vid Storforssågen. Maken avled 1853, i en ålder av 49 år, och efterlämnade då en ansenlig förmögenhet, motsvarande omkring 100 årslöner för en arbetare.
Matilda Charlotta Avander avled i mars 1894.
Det berättas att hon i ett muntligt testamente ger allt till en av sina tre döttrar, den som var ogift, med orden: Hon skall ha allt eftersom hon skött om mig och varit som en slav i huset.
Enligt moderna uppgavs de två gifta döttrarna ha tillräckligt sedan tidigare.
Anna Markström var änka efter coopverdiekaptenen Pehr Markström, som bodde i kvarteret Vargen 13 i Piteå där Filadelfiakyrkan tidigare höll till.
Det berättas att skeppare Markström var en kraftig och argsint person och som tog tillfället i akt att vara med i affärer där det gav pengar. Han var en hård affärsman. Han ägde bland annat nuvarande Lövholmen, stora egendomar i Markbygden och har fått ge sitt namn åt Persgatan i Piteå.
Även han slutade sina dagar förmögen. Enligt uppgift lär han ha lämnat efter sig 20 000 kronor till vart och ett av sina barn. I familjen fanns 11 barn.
Maken avled 1851. Han är begravd på östra sidan om Piteå kyrka.
Anna Markström avled i februari 1862. Hon blev 72 år.