SPF Seniorerna Häggen har hållit medlemsmöte. Det ägde rum i Stadhotellets matsal och var mycket välbesökt – 130 personer åt lunch och lyssnade till dagens föredragshållare Jan Lundquist. Föredraget var ett kåseri som handlade om hans liv, från barndomen och framåt. Han hävdade att det var första och enda gången han skulle välja detta ämne något att beklaga för det var både underhållande att lyssna till och tänkvärt. Det blev uppenbart att Jan Lundquist har ett enastående minne för detaljer liksom för namn och årtal men också att han har ett stort hjärta och inte nöjer sig med att konstatera behov hos människor han möter utan också ser det som skälvklart att göra något för att åtgärda bristerna.
Jan Lundquist är uppvuxen i en tvåspråkig familj, det andra språket var teckenspråk och han kom tidigt att föra familjens talan något som gjorde honom lillgammal. Det hindrade honom dock inte från att delta i pojkstreck av olika slag. Han berättar om hur nära det var att han bidrog till att Piteå fick ett krematorium. Invid kyrkan låg ett hus där döda förvarades i väntan på begravning. Runt likboden fanns gott om torrt gräs och där eldade pojkarna något som ledde till en gräsbrand som kunde ha satt boden i brand. Jan konstaterar att Piteå ännu inte har ett krematorium något han tycker bör åtgärdas.
Jan Lundquist var påhittig och driftig och som femtonåring lyckades han skaffa sommarjobb på Skansen. Eftersom han kom så långt norrifrån blev han placerad att arbeta med björnar, vargar och lodjur. Han konstaterar nu att det nog inte var lämpligt att lägga sådant ansvar på en helt outbildad tonåring. Djurintresset ledde till att han bildade Källbo djurskyddsförening som levde kvar i tio år. Det förde honom också till Grans lantbruksskola där han gick en sommarkurs och bland annat lärde sig mjölka kor. Han har sedan använt denna färdighet till att göra det möjligt för en god vän som är mjölkbonde att få några dagars semester då Jan Lundquist kan ta hand om mjölkningen av 30 kor.
Tjänst som tidningsredaktör beskriver Jan Lundquist som det bästa möjliga av arbeten, en lycklig tillvaro, bara rosor, inga törnen. Han har arbetat på PT i 50 år och fått möjlighet att träffa människor från vitt skilda miljöer. I den egna släkten fanns utvandrare till USA men inga kontakter hade upprätthållits. Jan Lundquist ville veta om det fanns ättlingar och började undersöka saken. 1989 inledde han sin släktforskning och året därpå åkte han för första gången till USA. Nu har han gjort 37 resor dit och han har hittat 600 nu levande ättlingar. Han har varit reseledare för gruppresor till svenskbygderna som han numera känner väl.
Jan Lundquist har fått möjlighet att besöka olika delar av världen som Sri Lanka, Filipinerna där han bodde fem veckor, Kandalaksja och Ukraina. På alla platser har han fått vänner som han håller kontakt med och i många fall också stöttar ekonomiskt. I Ukraina är det Gammelsvenskbyn som ligger honom närmast om hjärtat. Jan berättar att när han håller föredrag om svenskättlingarna tar han inte emot arvode utan låter åhörarna lämna valfritt bidrag som sedan kommer svenskbyborna till godo. Jan Lundquist har vid flera tillfällen uppmärksammats för sina humanitära insatser bland annat genom att väljas till Årets tidningsrofil och att tilldelas kulturstipendium.
Ordförande Mona Lindblom avslutade medlemsmötet med att informera om kommande aktiviteter: musikkafé i Samvarons lokaler, möte med nya medlemmar, stadsvandring. Vid nästa månadsmöte kommer Häggensångarna att hålla konsert och redovisning ske av den undersökning av norrbottenskommunernas stöd till anhöriga som tar hand om vårdbehövande i hemmet som SPF genomfört.