Det Piteå som försvunnit speglas i böckerna Bevarade ögonblick som Piteå museum gett ut, sammanställda av Ingegerd Westerlund och Åke Berggren. Del två har i dagarna lämnat tryckeriet och det är tänkt att de skall följas av ytterligare ett par.
Böckerna innehåller fotografier av Piteå under 150 år, och även till en del kringliggande bygd. Bilder som visar att miljöerna förändrats och att en stor del av Piteå ”kraschat” som trästad och småstadsidyll.
För äldre Pitebor blir det en nostalgitripp och för unga läsare ett bevis för hur en stads hjärta fått en infarkt.
Hur vill Piteås invånare att staden ska förtätas? Är det genom att bygga höghus efter alla gatuavsnitt?
Manhattan
En av Piteås främsta kännetecken som dragit till sig olika kategorier människor har varit lugnet och småskaligheten.
Här har de hittat den idyll de letat efter. Argument som förmedlas när man vill locka till sig nya invånare.
Samhällsbyggare eller “samhällsomstörtare” har med betongpolitikers goda minne tillåtits förändra småhusbebyggelsen, inte minst på Häggholmen.
Från att ha varit en av de bäst bevarade trästäderna i norra delen av Sverige har Piteå alltmer börjat likna ett Manhattan i New York. Förvisso i miniformat. Där allt skall uppåt i våningshöjd.
Gå efter Lillbrogatan och man blir varse den ”mörka staden”. Bilderna i boken visar att det mesta av de gamla träbyggnaderna rivits.
Politikerna har valt att peka med hela handen att den lilla Häggholmen, skall packas med människor. Så många som möjligt. Till och från har argumenten varit att det görs för att säkerställa handeln. Samtidigt som orterna utanför drabbas av ”svältdöden”.
Överdrift
Skrytet om Norrmalm som den bevarande stadsdelen från svunnen tid är mer eller mindre en överdrift. Genuin trähusbebyggelse på flera håll tillåtits trängas undan av hus i tegel, som inte har någon ”historisk” karaktär.
Bläddra i den nyutkomna del 2 och se vad som hänt med Norrmalm.
Det är tegel och betong som i dag dominerar efter Storgatan. Är det så att politikerna vill associera till att det funnits ett tegelbruk och finns en betongtillverkare i Öjebyn?
Den som guidat på stadsvandringarna har tvingats ha en hel hop fotografier med sig, för många av husen från trähustiden är i stort ett minne blott.
Förvisso har de grönområdesansvariga lagt stor vikt läggs på det gröna, med bland annat pocketparker och inbjudande mötesplatser. En blandning som man deklarerar skall bädda för ett tryggt generationsförenat liv. Visst är det positivt att förändra, men varför allt på Häggholmen?
Epidemi
Böckerna ”Bevarande ögonblick” signalerar att Piteå är på väg att lämna den idylliska småstaden. Det började med Centrumområdet i början av 1970-talet och har sedan fortsatt med rasande fart.
De fria gatuavsnitten? Inte ger Lillbrogatan ett sådant intryck när betraktaren kikar ner mot Sundsgatan. P-däcket skymmer påtagligt.
Böckerna ”Bevarade ögonblick” förklarar vad det handlar om, en epidemis framfart ifråga om förändring, och ett konstaterade att trähusförödelsen i centrum är påtaglig. För en som tillbringat barndomsåren på Norrmalm och som med intresse bläddrat i böckerna Bevarande ögonblick är bara att som slutpunkt skriva: God natt gamla Piteå!