Det var torsdagen den 28 december 1944 kl. 17.30 . Då framfördes ett radioprogram med Piteåungdomar och med farbror Sven Jerring vid mikrofonen. Där framträdde bland annat en kör från Pitholmsskolan under ledning av folkskollärare Nils Brorsson.
Programmet spelades in några dagar i förväg under rubriken ”Vinterknäpp från Piteå. Pigga ungdomar från Piteå radiodebuterar”.
Någon tidningsnotis finns dock inte från arrangemanget, som säkerligen samlade många Piteåbor framför radioapparaten, där det då bara fanns en kanal.
Framlidne radioprofilen Thord Carlsson har i sina efterlämnade anteckningar noterat vilka som medverkade i programmet. Han var nämligen själv en av debutanterna.
Brorssons stämma hördes ofta i radio, framförallt i dåvarande Norrbottenskvarten. Under senare delen av sin radiotid var skolradion hans skötebarn.
Han var kontaktman för Sveriges radio i Piteå fram till februari 1977, då han och övriga kontaktpersoner i länet inte behövdes längre i och med att Radio Norrbotten, den nya lokalradion, startade sin verksamhet. Brorsson hade då förmedlat radio från Piteå i 17 år.
Till en början höll Brorsson till med sin radioverksamhet i läroverket i Piteå för att sedan flytta till en studio på Nygatan.
Till Piteå kom Nils Brorsson första gången 1940, som ganska nybakad lärare. Det blev en ganska kort vistelse och lika begränsad var det meningen att den andra Piteåsejouren skulle bli. Den kom dock att sträcka sig fram till hans död.
Piteå-Tidningen berättade vid ett senare tidigare tillfälle att Brorsson tidigare tjänstgjort i Södertälje och att han av skolöverstyrelsen beviljades att alltjämt tjänstgöra vid läroverket i Piteå, sedan skolstyrelsen i Södertälje avslagit hans ansökan om förlängd ledighet.
Vid Christinaskolan var han tillsynslärare och ansvarig för skolans högstadie-och gymnasiebibliotek.
Nils Brorsson var en eldsjäl i många sammanhang. Inte minst på det kulturella området. Energin räckte bland annat till för sång, musik, teater, scouting, Lion och även politisk verksamhet.
Under första delen av sin Piteåtid, när andra världskrigets vindar blåste som hårdast, när tidningsspalterna fylldes av krigsrapporter från alla fronter och det berättades hur tyskarna invaderat Gammalsvenskby i Ukraina och tvingat den svensktalande befolkningen att flytta till Polen och Tyskland, fått ryssarna på reträtt i eget land, judarna tvingats bära judestjärna på klädesplaggen och skadade tyska soldater under transporter hamnade för vård i Piteå nämns Nils Brorsson i tidningsspalterna. Detta när en soldat i Hitlerarmén en oktoberdag 1941, under militära hedersbetygelser jordfästes i Piteå kyrka. Då hördes nämligen Brorssons stämma i kyrkan. Han hade anlitats för solosång.
Sångarglädjen förde honom till ett engagemang i Sångarförbundet och som körledare för Piteå musiksällskap. Under många år var Piteå teaterförening och Brorsson nästan synonyma begrepp.
I ett referat från ett årsmöte för teaterföreningen berättas att under Brorssons tid kom en av föreningens viktigaste frågor upp, nämligen att begära medlemmarnas besked om hur de ansåg att föreningens framtid skulle utformas. Om föreningen skulle ”gå i malpåse”. Teaterföreställningarna hade tidigare ägt rum i Framnäs folkhögskolas scenutrymme och som ansågs otillräckliga, vilket väckt skådespelares och turnéledares missnöje över de bristfälliga lokaler Piteå erbjöd. Det ledde till styrelsen besluta att efterlysa medlemmarnas inställning. Det hade då länge talats om ett teaterbygge i Piteå men ingenting hände och Framnäs¬aulans permanentning som föreningens teaterlokal skapade stora problem genom svårigheter med omklädningsutrymmen vilket medförde att alla föreställningar som krävde större ensembler drog Piteå förbi. Föreningen medverkade till att Piteå fick en ny teaterlokal i och med att Christinsalen byggdes.
Tiden räckte också till för ledarskap för scouterna i Piteå. Han var också, tillsammans med John Granqvist med om att driva igenom byggandet av en scoutstuga på Strömnäs.
Nils Brorsson fanns också aktivt med i Skidfrämjandets lokalavdelning och satt en tid som ledamot i kulturnämnden, som representant för Folkpartiet. Han var även med att bilda Piteå Lions club och var en period distriktsguvernör för organisationen.
När Piteå stad 350-årsjubilerade 1971 var Nils Brorsson med iden jubileumskommitté som tillsattes för att forma ett program med satsning på medborgararrangemang för alla, unga som gamla.
Brorsson med familj under många år bosatt i hyreslägenhet på Källbogatan i Piteå. Familjen hade då en liten undulat, som besvärades med att den inte kunde nöta ned näbben tillräckligt snabbt. Undertecknad fick då återkommande besöka familjen Brorsson för att fila ned undulatens näbb och underlätta matintaget.
Lägenheten byttes senare ut mot egen fastighet i Djupviken, där han lade till ytterligare en aktivitet till sina många andra.
Nils Brorsson, som i år skulle ha fyllt 100 år, var född i jordbrukarhem i Östra Flinka, Örkelljunga, och gifte sig 1948 med Eva Kopp från Trollhättan. Han blev sedan far till två döttrar, Gunilla Collin och Anne Unger.
Hans livscirkel slöts i Skåne, där han var på ett tillfälligt besök i Helsingborg. Där drabbades han av akut sjukdom och avled 1980, 63 år gammal år. Trots att han var skåning till börden betraktades han allmänt som pitebo, med 40 år som lärare i Piteå.
Brorsson jordfästes i Helsingborg, där han också är gravsatt.