På vårkanten 1914 skrev dåvarande socialdemokratiska Norrskensflamman i en notis: ”En arbetarekommun har bildats i Öjebyn, Piteå, med ett trettiotal medlemmar”.
Norrskensflamman grundades 1906 i Luleå som en socialdemokratisk tidning. Efter partisprängningen 1917 blev tidningen vänstersocialistisk och från och med 1922 organ för Norrbottenskommunismen. I dag är Flamman en oberoende socialistisk tidning och som ges ut i Stockholm.
Ändra på fredlig väg
Det förefaller dock som om Socialdemokraterna i Öjebyn organiserade sig för första gången redan 1908 enligt en notis i tidningen Norrbottens Posten, som i mars 1909 berättar om ett första årsmöte hos Nils Öhlund på Heden i Öjebyn, dit medlemmarna uppmanades att ovillkorligen infinna sig. Mycket mer om den tiden finns inte att läsa. Troligen lades verksamheten ned ganska snart för att under 1914 väckas till liv. Några egentliga bevis för den uppstarten finns inte. Det är först i januari 1915 som det finns egentliga bevis för verksamheten, genom handlingar i form av en medlemsmatrikel som berättar att det då fanns 37 medlemmar.
Initiativtagaren till arbetarekommunen i Öjebyn, C.A. Karlsson hade sina rötter i Västergötland, men kom till Piteåbygden i samband med att Furunäsets sjukhus uppfördes i början av 1890-talet. Han var starkt övertygad om att arbetarna måste sluta sig samman för att på politisk väg ändra den bestående samhällsordningen. Och att det skulle ske på fredlig väg. Det innebar också att han var en av de få som inte gick över till vänstersocialisterna vid partisprängningen 1917. Partisprängningen innebar att vänsterfalangen lämnade partiet och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti – som senare bytte namn till Sveriges kommunistiska parti.
Partisprängning
Det var svajigt med verksamheten i hos Öjebyns socialdemokrater under de inledande åren. Redan 1916 tycks verksamheten ha legat nere under större delen av året. I början av 1917 talas det om nödvändigheten att återuppta verksamheten. Den styrelse som fanns under tiden fram till partisprängningen bestod av C .A. Karlsson ordförande, K J Pettersson, vice ordförande, Axel Lövgren, sekreterare, Fredrik Jonsson och K.A. Bäckström.
När partisprängningen var ett faktum fanns bara fem medlemmar kvar i Öjebyns socialdemokratiska arbetarekommun. Förutom C A. Karlsson, J.F. Jonsson, O. W Wiklund, J. V. Pettersson och Viktor Boström. Kort därefter inröstades två nya medlemmar, Lars Nordström, Degeränget och E.H. Brännström, Lillpite, som ville ansluta sig till socialdemokraterna.
I början av 1918 fanns nio personer upptagna i medlemsmatrikeln hos Socialdemokraterna. Verksamheten tycks sedan ha avsomnat i början av 1919.
I den vänstersocialistiska arbetarekommun som bildades i Öjebyn blev Axel Lövgren, ordförande och bland övriga medlemmar kan nämnas K A Bäckström K J Pettersson, Valdemar Rosengren, Gustav Risberg och Harald Bergström.
Plånboksval
Detta var i en tid när arbetarna inte var organiserade, allt styrdes av företagsägare och bönder. Var man inte lojal fick man sparken.
Kommunerna styrdes av en kommunalstämma. Valen till denna var det vi kallar för plånboksval. Allmän rösträtt fanns ännu inte. Stämman valde en kommunal nämnd för socknen. ”Tidiga” socialdemokrater hade svårt att påverka samhällsutvecklingen. Tidiga betyder att man ännu inte var organiserade.
Under 1880-talet stod arbetarna under ett väldigt tryck från bolagsledningar, och där de som agerade för bland annat rättvisa och bättre löner plockades ut av disponenten, i regel de som var värst utsatta med sin försörjning. De fick så sparken.
De som ansågs vara ledare för arbetarna kunde inte få anställning hos någon arbetsgivare i Sverige utan vanligtvis blev tvungen att emigrera till Amerika.
Följden blev en klar orientering till socialismen, som förkunnades av bland andra August Palm, Kata Dahlström, Hjalmar Branting med flera.
Nystart
Vänstersocialisterna hade till en början vind i seglen, men ganska snart kom tillbakagången. 1921 sprängdes vänstersocialisterna i två grupper, varav en del behöll sitt gamla namn Socialdemokratiska vänsterpartiet och de andra gruppen tog sig namnet Sveriges kommunistiska parti. År 1923 återförenades resten av vänstersocialisterna med socialdemokraterna.
Strävandena efter att få till stånd en verksam partiorganisation i Öjebyn fanns hela tiden. När en socialdemokratisk ungdomsklubb bildades i Öjebyn i januari 1924 väcktes senare frågan om att ombilda om klubben till en arbetarekommun, för att intresset från de äldres sida skulle bli större. Det var Olof W Wiklund som väckte frågan. Men frågan kom aldrig till ett avgörande. Wiklund såg då på eget initiativ till att agera för att en arbetarekommun. Grunden lades i oktober 1925. Det var också Wiklund som öppnade det första mötet den 18 oktober samma år. Den första styrelsen bestod av förutom Olof W. Wiklund av Valfrid Essman, Harald Bergström, Arvid Sandberg och J.F. Jonsson. Andra medlemmar vid bildandet var O.W. Wiklund, K.A. Bäckström, Johan Sandberg, K J Pettersson, C.A. Karlsson, Ivar Forsman, Artur Boström, Gustaf Risberg, Selfrid Isaksson och Odal Hällgren.
På liberal lista
C. A. Karlsson var en tid bosatt i Bergsviken, innan han kom till Öjebyn. Där var han med att bilda den troligen första arbetarekommunen i orten, som fick namnet Piteå älvdals socialdemokratiska arbetarekommun.
Vid ett valmöte 1912 i Öjebyn beslöts att för arbetare och jämställda, för landstingsvalet, sätta upp följande socialdemokratiska landstingskandidater på en lista med beteckningen ”Liberala partiet”: landstingsman O.W. Wiklund, Öjebyn, C.A. Karlsson, Bergsviken, hemmansägare Ernst Brännström, Lillpite. Under strecket nämndeman K. A Brännström, Öjebyn, hemmansägare Evert Wiklund, Hortlax, och gårdsägare K.A. Wikman, Munksund.
Efter fullmäktig institutionens införande 1919 tillhörde Karlsson kommunalfullmäktige i många år. Han satt även med i skolstyrelsen och arbetslöshetsnämnden i många år.
Karlsson avled i januari 1932 i en ålder av 65 år.