I Rättvik var såväl arrangörer som publik eniga om att travtävlingarna på is måste göras om. Kanske det vore något även för Piteå, att återuppta travtävlingarna vintertid på isen vid Lövholmen?
Att köra trav på isbelagda sjöar hör inte till vanligheterna i dag. I Piteå var det Norrbottens travklubb som stod för arrangemangen, innan Bodentravet såg dagens ljus 1943 och Vitsandstravet byggdes och som möjliggjort travträning året runt.
Piteå har faktiskt en gång i modern tid fått uppleva travtävlingar vintertid, då det som en del i vinterarrangemangen anordnades en travtävling efter Sundsgatan.
Travklubb bildades
När kappkörningarna i bygden började genomföras i mera organiserade former var det istrav som gällde. Vid 1900-talets början finns notiser om att det kördes istrav vid flera tillfällen i Piteå. Men så fanns det också ett mycket starkt hästintresse i Piteåbygden, som hållit i sig genom åren.
De första svenska travtävlingarna, som skildrats i pressen hölls i början av 1800-talet. Organiserade tävlingar, liknande dagens, kom först på 1870-talet. År 1882 bildades landets första travsällskap. För Norrbottens del bildades en travklubb år 1899.
I mars 1909 refereras i tidningen att en travklubb bildats i Piteå. Klubbens ändamål var att höja och utbreda intresset för travsporten och dess systematiska bedrivande och därigenom skötsel, uppfödning och avel av goda brukshästar.
Interimsstyrelsen bestod av konsult Arvid Hedqvist, Storfors, hovrättsnotarie David Markström, konsul Ruben Sundström, åkaren J.F. Clausén, Piteå, förvaltare P. Nauclér, Munksund, hemmansägare Axel Hällgren, Sjulnäs, flottningschef John Clausén, Öjebyn, mästerlotsen E. Strandberg, Piteå samt åkaren B.J Bryggman, Piteå
Mycket fylla
Några som också starkt engagerade sig i travtävlingarna var Piteå nykterhetsvänners samarbetskommitté, vilken drev igenom krav om särskilda fullmäktigelistor för att få bort de av de styrande i Piteå som inte ivrade för nykterhetssaken och försökte även sätta käppar i hjulet för spritförsäljning i samband med travtävlingarna.
De årligen återkommande travtävlingarna vintertid på södra stadsfjärden åstadkom åtskilliga paragrafer i protokollen vid kommitténs sammanträden. Kommittén ansåg att det förekom allt för mycket supande under tävlingsdagarna. För att minska fyllan under travtävlingarna tingades det fram ett politiskt beslut att arrangörerna under tävlingsdagen skulle tillhandahålla kokt mjölk. Det blev också ett begränsat öppethållande av utskänkningsställena.
Restriktionerna medförde att polisen bara behövde sätta in sex druckna i arresten vid 1904 års tävlingar mot ett 30-tal året innan. Frågan om nykterheten vid travtävlingarna följdes upp årligen med vassa formuleringar och med nya pådrivande argument till de styrande.
Välbesökt
– Här träffar man män som inte bara vill utan även kan kraftigt medverka till att uppnå det gemensamma målet och här har travkulturen fostrat goda hjälpare, som har erfarenhet från travtävlingar.
Ett citat av äldre datum från Norrbottens Posten.
Hela bygden mötte upp till tävlingarna. Många gånger i stor skala. Bortåt 3000 personer kunde finnas på plats. Från alla håll strömmade människor till Piteå.
”Den stora uppslutningen ställer i utsikt att även kommande arrangemang travklubben kommer att ha ögonen riktade åt vårt håll när det blir frågan om en ny derbydag” skrev Norrbottens Posten vid ett tillfälle.
Banan vid Lövholmen var 1 000 meter i längd. Till tävlingen 1903 hade anmälts 33 hästar, där disponent Ruben Sundström garanterat bidrag med minst 800 kronor, om tävlingen förlades till Piteå.
”Lukulliska anordningar”
”Runt banan fladdrade brokiga flaggor för den spelande vinden och bildade med sin omväxlande färgrikedom en angenäm kontrast mot de otaliga, runt banvallarna, utplacerade granarnas allvarliga grönska. Inne på sadelplatsen rörde sig travarna med gravitetiska och behagfulla rörelser, från alla håll bespejade av kameramäns nyfikna cyklop-apparater. På prisdomarläktaren höll funktionärerna konferens och de tusentals åskådarna avvaktade med spänd uppmärksamhet de första klämtslagen från signalklockan. Som allt var i god ordning och med berömvärt förutseende arrangerat hade man genast skrida ”from sounds to things” och låta det gå löst med spelen på arenan ” rapporterade Norrbottens Postens entusiastiskt.
En efterföljande fest var sedan anordnad i Stadshotellet där innehavarna, herr och fru Dynesius, stod för de ”förträffliga lukulliska anordningarna vilka inte minst bidrog till att festen blev i allo lyckad”. Dagen till ära hade landshövdingen gett innehavarna utskänkningstillstånd utöver den lagstadgade tiden. Även i Societetshuset gavs middag ” å prix fixe”.