Piteåkvinna dömdes till böter för sitt grovkryddade språk

ETT LIVSÖDE. Nämndemansdotterns liv blev i slutänden inte så välputsat. I kyrkboken fick hon i 50-årsåldern en anteckning av mindre trevligt slag, och vilken för alltid finns där som en påminnelse om att hon fått ett bestående straff för sina synder.

Piteå2006-05-23 00:00
Lyckliga blev sannerligen inte, sedda utifrån, nämndemansdotterns vuxna liv i 1800-talets Piteå. Maken, en framstående Piteåbo och med kontakter ut över hela landet, avled 46 år gammal. Han hade en tid dessförinnan hamnat i tvist med en av sina beställare. Det handlade om en ersättning med 1 200 riksdaler banco. Maken var en duktig företagare, men tvisten knäckte honom. Det blev rättssak och efter dödsfallet försattes hans verksamhet i konkurs. Något som naturligtvis drabbade familjen.

"Oäkta" barn

Ser man bakåt i historien kan konstateras att kvinnan som 18-åring fick sin första anteckning i kyrkboken. Nämligen att få sitt första barn antecknat som "oäkta". Att i dag födas utanför äktenskapet är en vanlig företeelse, utan att prästen genom anteckningar låter mörka skuggor falla över händelsen. För övrigt kan man ju fundera över beteckningen "oäkta". Barn är ju barn och vad skiljer en äkta och en oäkta?

Prästen angav dock i kyrkboken vem som kunde vara fader till barnet. Den utpekade gifte sig också ett par år senare med nämndemansdottern och bland faddrarna fanns bland annat en präst. Tre barn föddes i familjen.

Grovkryddat

Sedan blev det litet mera dramatik i handlingen. Efter makens död lämnade kvinnan så småningom sitt hus och flyttade in hos en av sönerna och dennes familj.

När en av kvinnans bröder, framgångsrik affärsman, avled i mitten av 1800-talet konstaterades att han efterlämnat sammanlagt 58 400 riksdaler banco. En rejäl summa pengar på den tiden och där de efterlevande syskonen tilldelades en ansenlig summa pengar.

Det förbättrade inte kvinnans situation, som utåt hade ett grovkryddat språkbruk och dessutom börjat dricka djupa klunkar av destillerade drycker ur koppen.

Hon röjde inte vad hon tyckte. Det ogillades i hög grad av nitiska samhällsbevarare och medförde att hon ställdes inför rätten. Fick böta för fylleri och svordom på allmän plats. Det antecknades sedan nogsamt i kyrkboken och följer nu med i historien.

Svära - åtalbart

Att som kvinna gå sina egna vägar och därtill offentligt svära var alltså åtalbart. Det var inte tillåtet att med förhöjt tonläge och med märg och färg - och allrahelst som kvinna - ge utlopp för sin uppfattning.

Det är inget man i dag fastnar för. Bättre blev heller inte saken av att kvinna drabbats av alkoholens slagsvärd och som kanske till och från plågade sin omgivning. I samband därmed uppges att en av bröderna, som också var nämndeman och bosatt utanför Piteå, ha fått ett telegram med följande lydelse:

"Kom skyndsamt till staden. Hon super och lever bland alla möjliga slödder och slokar".

Nämndemansdotter avled i en ålder av närmare 80 år och har, genom vad hon måst kämpa mot och kämpa sig igenom åtföljt av prästens anteckningar, visat på en enskild kvinnas upproriskhet och livsföring i Piteå under 1800-talet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om