Det var i mitten på 1920-talet som Piteborna för första gången gavs tillfälle att roa sig i dagarna två ute på gator och torg, då arrangörerna vände upp och ner på det lugna stadslivet med glada inslag och med för den tiden storslagna anordningar.
Då startade Barnens dag – gatufesten där det bjöds på underhållning, sång, musik, dans och karneval. Allt inramat av sprudlande fyrverkerier. Intäkterna användes för att underhålla barnkolonierna i Piteåbygden.
Olika upplagor av gatufesten
Det första arrangemanget inramades av vackert väder.
– Vår Herre ignorerade meteorologerna fullständigt, rapporterades det.
Så tycks i många fall också varit långt efter detta, i samband med senare gatufester.
Barnens dag firades i Piteå, med en del avbrott, fram till 1950.
År 1951 avlöstes Barnens dag av Piteå idrottsförenings höstmässa. PIF:s aktiviteter ägde till en början rum på den gamla platsen vid kanalen, mitt emot stadshuset, fram till 1957. Festområdet flyttades sedan till Norrstrand.
I början av 1960-talet blev det igenfyllda kanalområdet intill kyrkan plats för Nattivalen, Piteås stora ”nattklubb”, som sedan 1969 flyttades till Noliaområdet för att därefter hamna på parkeringsdäcket vid dåvarande Domus.
1972 beslutades att den omtalade festivalyran skulle ersättas med en hembygdsfest i Rosfors. Med det satte man då punkt för ”Piteå dansar och ler”, som dock väcktes ur sin Törnrosasömn år 1990.
”Sundhetskanalen”
När festligheterna genomfördes 1927, från vilket bilderna är hämtade, utlovades dans på två dansbanor. Här fanns Jobs jazzband och tre orkestrar på festområdet, vid Strömsundskanalen. På motsatta sidan av kanalen, nedanför Strömbacka herrgård, riggades det upp en teater där besökarna samlade i Piteå och intill kanalen fick se inslag från sagornas värld uppföras. Där framträdde älvor och tomtar. Om vilket Piteå-Tidningen berättade bland annat följande och för att kittla publiken på något spännande: Det förskräckliga dramat Piteå nattetid omges av sträng sekretess varför vi icke ha annat att göra än att i likhet med den övriga publiken själva gå dit och titta.
Då hade besökarna fått vara med om stora utmaningar som karnevalståg med ett 20-tal ekipage, roat sig till direktör Ringius cabaret-ensemble i hamnens magasin vid Kurirkajen, uppleva Cirkus Buffalos ormmänniska, gymnaster och massdressyrer.
Där fanns blomsterstånd, peka rätt, gissningstävlingar, kraftmätning, skjutbana, ett arrangemang benämnt rättvisa, fiskdamm, säcklöpning, nedslagning från stång, kappätning och enastående sibyllor, guldgruva och ringkastning. Bland publiken blandade sig gatusångare. Som extra inslag bjöds det på fyrverkeri.
Piteborna rekommenderades även studera de mångfärgade elektriska lampor som sattes upp ned mot kanalen. Till följd av omgörningen av det elektriska distributionssystemet av elektrisk energi i Piteå hade det året en del glödlampor blivit utrangerade. Innehavare av sådana lampor uppmanades att skänka dessa till Barnens dag, där de sedan kom till användning.
En hel del sprithaltiga drycker inmundigades under karnevalsyran. En och annan överförfriskad person plumsade ner i Strömsundskanalen, som i folkmun kallades ”Sundhetskanalen”. Bland annat för att där utmynnade Stadshotellets kloak.
För att locka många till festen hade det ordnats extratåg från Älvsbyn, som stannade upp vid alla stationer mot Piteå.