PITEÅ
I mars 1908 förklarades Rosfors jordbruksegendom i blockad. Norrlands skogs- och lantarbetarförbund anklagade nämligen patron Hedqvist för föreningstrots. Han hade nämligen förvägrat facklig verksamhet för den vid Rosfors nybildade fackföreningen, bestående av arbetare och torpare, vilka ville hävda sina rättigheter. De som engagerade sig i facket fann inte nåd inför patronens ögon. Bland annat fick ledarna bakom den fackliga verksamheten sparken. Inför lokalpressen uttalade Hedqvist "att han ville ha sitt jordbruk kemiskt rent från organiserad arbetskraft".
Patron Hedqvist begärde sedan hos länsstyrelsen vräkning av de uppsagda torparna i Rosfors. Försök till medling gjordes, med hjälp av förlikningsman från länsstyrelsen, men utan resultat. Hedqvist avvisade nämligen alla framställningar om konfliktens biläggande.
Strejkbrytare från Blåsmark
I april 1908 ville strejkbrytare från Blåsmark hjälpa Hedqvist i föreningsrättsstriden bland lantarbetarna. 10 Blåsmarksbor begav sig nämligen då iväg till Rosfors. I Bergsviken möttes de av arbetare som förklarade för dem vad de gav sig in på. Om detta tog Blåsmarksborna ingen notis utan fortsatte promenaden. I Öjebyn tvingades strejkbrytarna till fotografering varefter de fortsatte vandringen till Rosfors. Inte heller där blev välkomnandet speciellt varmt av de strejkande arbetarna och deras familjer.
Hedqvist begärde vid samma tidpunkt hos landshövdingen att Rosfors skulle förklaras fridlyst under konflikten. Till patronens fördel utfärdade landshövdingen förbud för var och en som utan tllstånd, och vid vite av 250 kronor, att beträda såg, kvarn och dam, såg- och kvarnplatser samt gårdsplatsen vid Rosfors egendom. En väl tilltagen vitessumma vilket skulle göra att ingen vågade sig på att inom området göra motstånd mot överheten.
Vid första majdemonstrationen i Piteå det året antogs ett skarpt uttalande mot Hedqvists sätt att våldföra sig mot föreningsrätten. Inför de 1000 personer som deltog i demonstrationen i Piteå antogs ett uttalande med bland annat följande innehåll " Vilja vi uttala skarpaste protest mot all kränkning av arbetarnas föreningsrätt, i synnerhet då det sker under sådana former som nu praktiseras av patron Hedqvist i Öjebyn. Här gäller det nämligen att sätta svältkniven på strupen på några fattiga arbetare endast därför att dessa ingått som medlemmar i en fackförening. Vi vilja protestera mot våldet, i vilken form det än framträder men vi anse att något nesligare våld icke kan förövas än då en arbetsgivare i kraft av tillvållad ekonomisk makt begagna denna i eget syfte att ytterligare nedpressa en förut i tillräckligt grad utsugen arbetarklass".
Strid om föreningsrätten
Högertidningen Norrbottens Allehanda, med redaktören Axel Sammuli, gick upp till försvar för Hedqvist. En person som kallar sig Norrfjärding försäkrar i tidningen att bönderna i Norrfjärden vid ett Rosforsbesök fick lära sig åtskilligt om den sociala rörelsen och säger att väl ingen arbetsgivare vill förvägra arbetarna deras föreningsrätt.
Tidningskollegan, den arbetarvänliga liberala Norrbottens Posten, vars redaktör då var Salomon Salomonsson, kommenterar inlägget: "Sedan detta påstående visar att de sociala lärdomarna som bönderna skulle ha fått i Rosfors tydligen har missförståtts. Rorsforskonflikten är nämligen är nämligen ingenting annat än en strid om föreningsrätten. Arbetarna vid Rorsfors strejka inte. De är avskedade därför att de bildat en fackförening. Nu kan det inte kallas strejk, det måste kallas lockout - ett engelskt ord som betyder arbetsavstängning".
I mitten av maj meddelas att inspektoren K A Svanberg, Rosfors, av länsstyrelsen utrustats med polismans befogenhet och skydd för att upprätthålla ordningen vid bruksegendomen.
Dömdes som skyldig
1909 fick Rosforskonflikten sitt rättsliga efterspel vid tinget i Öjebyn. Agitatorn Johan Hallberg och stenarbetare Ernst Hedkvist från Öjebyn anklagades då för att ha gjort intrång på det fridlysta området. Även en stämning mot patron Hedqvist och hans "hantlangare", Svanberg och Bergqvist, avhandlades. De anklagades för olaga vräkning.
Torparnas talan fördes av juris kand. Nils Malmström Örbom från Gävle och Hedqvists talan fördes av juris kand. David Markström, Piteå.
Stenarbetare Hedkvist och agitator Hallberg frikändes i målet angående ansvar för att de beträtt Rosfors fridlysta område under konflikten våren 1908.
Patron Hedqvist dömdes som skyldig för att bland annat olagligt ha bärgat grödan från torparen L.F Nordberg i Rosfors. Hedqvist dömdes att betala 100 kronor för egenmäktigt förfarande, att svara för Nordbergs rättegångskostnader på drygt 600 kronor samt ersätta Nordberg för förlorad gröda med 138 kronor.
Torparen Karl Andersson vars boningshus i Rosfors patronen olovligt rivit ned blev också rättssak. Här träffade dock Andersson och Hedqvist förlikning och ärendet kunde därmed avföras från domstolen.