2 söndagen i påsktiden
Efter en helt omvälvande påskhelg återgår ett halvdussin lärjungar till det de kan bäst – att fiska. Det blir helt enkelt vardag igen, fullt upp med näten, grynnorna, vindarna, båten. Jag undrar vad de pratade om medan de arbetade. Om kors och död och spruckna drömmar? Om sina egna tillkortakommanden? Om det bästa betet och bästa fiskeställena?
När lärjungarna återvänder till land står den uppståndne där och väntar. De möts vid elden, det luktar fisk och bröd, sanden skaver mellan tårna och vågorna skvalpar. Allt är precis som det varit och ingenting är som förr, hur det nu går till. Sakta går det upp för dem: Jesus är verkligen här! Tre högst speciella år har de tillbringat i hans närhet, men lika nära finns han nu i den vanliga vardagen.
Så står han fortfarande och väntar, väntar på oss. Vi behöver inte göra till oss eller leta det märkvärdiga. Vardagen duger fint, och vi får komma med det vi har av glädje och sorg, tro och tvivel, vardag och fest.
Jesus är verkligen här, beredd att möta oss.