Vi har varit i skärgården hos kompisar. Vi stannade så länge att de till slut påpekade att "Det är bara klockan som går"! Vi har haft jättekul! Så många möss har jag inte sett på länge. Har spanat på dem och i sanningens namn så har antalet decimerats utan att min store, tjocke husse lagt märke till det. Våra värdar påstod att det inte fanns möss på ön och att vi haft dem med oss från fastlandet.
Hur bemöter man sådana insinuationer?
Värmen har tvingat oss att arbeta mest om mornarna. Sen har vi fiskat, ätit gott och myst. Med hjälp av "bråkige Olson", har vi lyckats få en kanonbild på skärgårdstelevisionen med förhållandevis små medel. Kousakoski kommer att bli imponerad när vi omsider levererar resterna av de utgående antenndetaljerna. Min husse blev förvisad från det tekniska och förklarad persona ingrata. Till abborrfileare duger han dock fortfarande.
Ack Herre huru länge?
Vid hemkomsten åt jag och sov sedan, ett helt dygn. Tydligen tog sjöluften hårt på min husse också. Han har filtat, kuddat och läst.
Väl utvilade, väl förtöjda, förnöjda och vid ganska god vigör har vi nu semester på hemma-plan.
Ärtskidorna, potatisen och rädisorna verkar trivas och ge god skörd. Blåbär blev det gott om i år, liksom svamp.
Han fick en knäskada under vår bortavaro. Den bara kom utan att han drattat. Vad jag dock vet. Han är ju lite känslig. Måste dock erkänna att hans vänstra knä varit väldigt olikt det högra. Dubbelt så stort.
Herregud vilket jämrande. Piller hit och dit. Tänk om jag skulle låta som Jeremias i Tröstlösa så fort jag stukat en fot eller på annat sätt lindrigt skadat mig.
Vilket liv det skulle bli. Nu ler jag bara i mjugg. Nu måste jag sluta. Han jagar upp sig på kyrkorådet i Norrfjärden och biskop Stiglund. Tar mig ut i skogen.
"Att rätta sitt uppförande efter andras råd är att göra sig kläder efter andras mått"! J.H. Kellgren