Det var under 1930-talet andra hälft när en ny epok grundandes vad gäller motortrafikens utveckling och expansion,
Det nya var tillverkning och försäljning av den lätta motorcykeln, benämnd ”Lättviktaren”. Det var i grundstommen en trampcykel med ballonghjul.
En påmonterad tvåtakts bensinmotor med en cylinder som hade en volym av 98 kubikcentimeter. Fordonets totalvikt fick inte överstiga 75 kilo. Motorbränslet var oljeblandad bensin.
ILO blev Husqvarna
Motorerna var tillverkade i Tyskland och märket var ILO.
När motorerna kom till Sverige byttes en skyddsplåt ut, där ILO-märket var inpressat. Nu fick motorerna en ny skyddsplåt med namnet Husqvarna ingraverat. Även på bränsletanken var tillverkningsmärket lackerat.
Ett annat motorcykelfabrikat som konkurrerade om kunderna var Rex Willys. Alla deras fordon var lackerade i blå färg. Husqvarna lättviktare såldes av Frans Wallsténs järnhandel i Piteå.
Året 1937 var priset 390 kronor. Omräknat till 2014 års värde skulle det bli närmare 11.000 kronor.
Stor investering
Vad inkomsterna var har jag inte hittat. Men det var en stor investering att skaffa sig ett sådant fordon.
Ifråga om inkomst kan jag berätta att år 1944 hade min far Harald arbete som byggnadssnickare. Han hade då en inkomst av 12 kronor per dag.
Motorcyklarna skulle ju registreras och utrustas med BD-skylt, som skulle monteras i fronten. Huruvida någon försäkring skulle tecknas vet jag inte likaså körkortskravet.
Den nutida registreringsskylten skall monteras bak på fordonet.
När en åktur skulle bli av öppnades först bensinkranen och luftspjället stängdes. En växel lades in och kopplingen lades ur. Man trampade upp farten som på en vanlig cykel. Sedan släpptes kopplingen och fordonet startade. Sedan öppnades luftspjället. Nu var resan igång och man kunde njuta av fartens tjusning.
Mota luftdraget
När man nu var ägare av ett nytt fortskaffningsmedel var man tvungen att investera för den egna bekvämligheten. En motorhuva och skyddsglasögon var nödvändiga. I likhet med de bilder man sett i media med motorprinsen Bertil, när han var ute i trafiken.
Ett par motorcykelhandskar med breda och långa kragar skulle hålla handlederna varma.
Man skulle mota luftdraget med en stor overall. Där stoppades dagstidningar i byxbenen. Ibland kom en gammal fårskinnsfäll till användning för samma ändamål.
Men september 1939 blev det slut med motortrafik för privat bruk på grund av krigsutbrottet.
Samlingsregeringen i Sverige beslutade att det bränsle som fanns i landet skulle få användas endast av försvaret.
Endast ambulans och landsfiskal fick köras med bensin som drivmedel. Trafikbilarna fick övergå till gengasdrift.
Helrenoverad
Det blev många motorfordon som ställdes undan i lador och andra uthus, i väntan på freden i maj månad 1945.
Ett år senar var motorcyklar och anda privata fordon ute på vägarna. Både för yrkets nödvändighet och nöjesturer.
Hjalmar Berggren från Yttersta ägde en Husqvarna lättviktare, med registreringsnummer BD 1272. Detta fordon fanns kvar i hans ägo cirka 50 år fram till mitten av 1980-talet,när den såldes i befintligt skick till Anders Westerberg i Munksund, som är ordförande i föreningen Pite Moppers.
Renoverad ögonsten
Han har helrenoverat lättviktaren och med sitt tekniska intresse och mekaniska kunnande återställt fordonet i ett otroligt bra skick. Han har under den gångna sommaren visat rariteten i Badhusparken, där olika fordonsfabrikat och årsmodeller fått beskådas av allmänheten.