Deras engagemang i Bangladesh började redan 1977-79 då de reste till byn Bagatitava som volontärer för att hjälpa de fattiga att få ett högre värde. Cirka 50 kvinnor och 100 barn kom till projektet varje dag.
Kvinnorna gjorde olika saker av jute som de sedan sålde. Skolbarnen odlade frukter och kunde av förtjänsten köpa bland annat läroböcker.
Under åren i byn lärde makarna känna många människor, ett särskilt vänskapsband knöts med familjen Atiq Hossain - ett band som har hållit genom alla år.
Sedan dröjde det till 2001 innan de åkte dit igen, denna gång med sina barn. Sonen Anders blev god vän med Tulin (yngste sonen i familjen Hossain) och denna vänskap fördjupades så att de började se varandra som bröder.
Det första projektet i Bangladesh startades 2005 med tillverkning av julgåvor för företag i Sverige. Så småningom tog Anders över ledningen för fabriken och 2013 började man tillverka väskor.
Med Anders och Tulin som ledare växte koprojektet (Cow Funding Initiative) fram och startade 2018 och genom detta sociala projekt donerar de kalvar till behövande familjer i Bangladesh.
Detta år samlade de in 831 437 kronor och 288 familjer kommer att få varsin kalv. Det är kvinnan i familjen som äger och sköter om kalven. Efter två år går hela inkomsten av köttet till familjen. Huden går till en fabrik för garvning och beredning och därefter till väsktillverkningen. Fodret till väskorna i ekologisk bomull tillverkas också i Bangladesh.
"En väska som betyder något!" är en träffsäker paroll för vad koprojektet innebär: Den som vill bidra till projektet kan "donera" en kalv för 2 500 kronor och får en väska efter cirka 2 år. Denna första investering i en kalv till en fattig familj slutar aldrig att verka, eftersom vinsten hela tiden går tillbaka till familjens nästa kalv.
Projektledarna får ofta frågan "Varför gör ni det här?" varpå svaret blir: "Det är den rätta saken att göra!"
Mötet avslutades med kaffe och "gofika" som serverades av vår fantastiska kaffekommitté och med att deltagarna fick titta och känna på olika väskmodeller.
När jag for hem efter mötet hade jag en varm och tacksam känsla i mitt hjärta. Jag berördes starkt av Jan och Ingers engagemang och att de så öppenhjärtligt delade med sig av sina upplevelser till oss. Stort tack för en oförglömlig föreläsning.