Min skuld är stor
till var och en
men den ångesten
får jag ta itu med sed.
Att inte orka
eller räcka till
det är som att dö
när man inte vill.
All förståelse
kommer att täras på
när jag nu ur hjärtat
viskar ett förlåt.
Förlåt till er
där min ork tog slut
och jag istället valde
att vila ut.
Älskade barn och andra
jag levde inte all tid
för andra.
Kanske så det är
när människor stöps
i små bräckliga kärl.
Jag ville ge er allt
ty livets bröd
är som en pitepalt.
Ensam är man ingen
tillsammans är vi allt