I unga år skaffade hon sina erfarenheter vid sidan av notböckernas kunskaper. Hon gick en termin hos lärarinnan Alma Sandström i Piteå för att lära sig noter.
Uppväxtåren tillbringade hon i industrisamhället Storfors. Hon föddes samma år som Storforsbolaget fick elektriskt lyse. Det var många i familjen Westerlund. Pappan Oskar Westerlund var faktor. Mamma Emma fick ta ansvar för barnen Sigrid, Elin, Sally, Onny samt bröderna Göran och Emil. Onny blev den sista i syskonskaran.
Mamman hade en bra sångröst, vilken dock inte fördes vidare till något av barnen. Familjen hade en tramporgel och mycket tidigt lärde Onny sig spela på instrumentet
Hon var musikalisk och melodierna fastnade i huvudet. En av hennes bästa kamrater, Linnea Lundkvist, hade mycket god sångröst. Hon stod för sången och Onny ackompanjerade vid åtskilliga framträdanden, bland annat i Godtemplarhuset i Storfors och Folkets hus.
Litet senare i livet skickade en broder, som flyttat söderut, upp ett piano till henne så att hon skulle få ett eget instrument
- Genom åren har jag alltid lärt mig något nyttigt och nödvändigt, poängterade hon vid ett tillfälle när jag mötte henne i Källbogården.
Grammofoninspelning
Visst hade åldrandet satt ett och annat spår. Kroppskrafterna gick inte längre parallellt med den själsliga. Men där fanns intellekt, fantasi, erfarenhet och människokännedom, blandat med humor. Man kan säga om Onny att hon hade en ståtlig yttre fasad, trots vissa slocknande själsförmögenheter.
Onny Pettersson hade faktiskt en grammofonskiva bakom sig, från sin tid som ledare för den socialdemokratiska kvinnoklubbens kör i Piteå. En som på sin tid var mycket populär. Det resulterade i att en grammofonskiva spelades in i Godtemplarhuset i Piteå. När den kören lades ned blev hon kallad att leda andra körer.
Som pensionär gick Onny Pettersson med i PRO i Piteå. Det slutade med att det under en pensionärsresa togs beslut om att bilda en kör och att hon blev den som fick ställa sig framför kören. Hennes kunnighet ledde också till uppdrag att dirigera kör i Stockholms stadshus och på isbrytaren Atle, för att nämna några av framträdandena.
PRO-kören dirigerade hon i 15 års tid och steg av dirigentpulpeten vid 85 års ålder.
- Hade det inte varit för hörseln, som gjorde det problematiskt att höra stämmor, ja, då hade jag nog stått kvar än i dag, deklarerade hon för fem år sedan när jag intervjuade henne, i en generös, glad, positiv och lättsam atmosfär, där hon delade med sig av allt hon fått uppleva.
101-årig Lucia
Hon var lycklig med sin Valfrid, som hon träffade redan i ungdomsåren i Storfors. De var med i Godtemplarlogen och gick också i samma skola.
De gifte sig 1937 och fick två söner, vilka med sina familjer står som närmast sörjande.
Onny Pettersson flyttade med maken från Storfors till eget hus på Annelund i Piteå. Vid 73 års ålder flyttade makarna till lägenhet. Sedan år 2000 var Onny Petterson änka då maken gick ur tiden, 93 år gammal.
Vid 101 års ålder debuterade hon som Lucia i Källbogården och 104 år gammal var hon med att inviga Cederkliniken i Piteå. Då med kommentaren: jag är så pass frisk, förutom dålig hörsel, så jag har egentligen ingen anledning att komma hit.
Onny Pettersson har mestadels varit hemmavid, men var en tid anställd som kontorist hos bröderna Granströms bilverkstad i Piteå.
Konstateras kan att hon faktiskt fram till sin bortgång hade färdriktningen framåt, men riktade även blicken bakåt för att kunna vidga synfältet.