Min farfar och farmor bodde i den sista gården på Prästgårdsgatan. De var gifta och skaffade sig 12 barn, pappa var ett av de 12 syskonen, därför behövde dom en stor gård, farfar var sjökapten, men han var hemma någon gång då och då. Farmor som var hemmafru brukade anställa flickor som hjälpte henne, för det var ett mycket jobbigt arbete. Flickorna byttes någon gång för dom orkade inte vara så länge.
Nu började de äldsta barnen skaffa sig egna hem och bildade egna familjer. Nästan alla barnen studerade så ock min pappa. Han började med att sälja jultidningar som nästan alla barn gjorde på den tiden. Han bodde hemma längst av alla barnen.
Han började vanliga skolan först, sedan samrealskolan där han tog realexamen. Han var mycket arbetsam och medan han studerade till köpman, kontorist, försäljare samtidigt hade han sällskap med min mamma så det blev ”parti” mellan dem. De hyrde ett järnspisrum på Strömnäs och i det rummet föddes jag, men där fanns inga bekvämligheter, så då köpte han hemmagården som stod på Prästgårdsgatan, och så köpte han det lilla huset som stod på samma tomt som det lilla boningshuset. Nu var han i reparationsfasen.
Han byggde om det lilla huset som varit en likkistefabrik och han inredde den så att där fanns en kiosk med pentry och serveringsrum.
Medan han byggde om huset där jag föddes så gifte dom sig. Efter det att jag föddes bodde vi kvar en kort tid, sen så flyttade vi till pappas hemgård som han köpt, medan han byggde om boningshuset på Strömnäs. Han skaffade höga takstolar så det blev ett tvåvåningshus. När boningshuset var ombyggt och klart flyttade han revisionsbyrån från källarrummet till den nya övervåningen. Han gjorde en källarvåning med stora utrymmen. I ett av rummen startade han sin revisionsbyrå.
Medan han lejde folk för alla reparationer och byggnationer studerade han olika ämnen och skapade Svartudden, allt detta samtidigt. Jag kan än inte förstå hur han kunde göra detta.
När jag var sex år började jag i småskolan, i första klassen fick jag ett premium i rättskrivning. Där gick jag i två år och sedan i folkskolan innan jag började i samrealskolan. Jag hörde mina klasskamrater säga, nu åker vi till Luleå och börjar i flickskolan.
Jag hängde med naturligtvis och det var en gammal skola men vi hade fina lärare. Men då kom problemen, jag hade ju pappa som behövde hjälp med en del saker på kontoret.
Som tur var slutade skolan tidigare på lördagarna så jag hann med bussen hem och kunde hjälpa honom under helgen. Vi arbetade till söndag kväll för då hann vi göra en hel del arbete, sen liftade jag med bilen som körde tvätten från sjukhuset till Luleå på måndag morgon och då hann jag precis till skolan. Detta pågick i tre terminer med några veckors sommarlov. Men då kände jag mig så sliten så jag åkte hem och sade att nu har jag slutat skolan. Pappa blev lite besviken för han tyckte att man skulle studera. Han satt han tyst en stund och tänkte, sen sa han att då får du ta hand om kiosken som hette Strömnässtugan, då var jag 17 år. På den tiden kom chokladresande till oss och visade prover på det dom hade med sig, jag gjorde inköpen av det dom hade visat för mig och som jag provsmakat.
Men vi sålde ju tekniska artiklar och tobak också, så det köpte vi hos grossisterna i stan. PT prenumrerade vi på, men alla andra tidningar fick vi hämta två gånger om dan på Pressbyrån vid järnvägsstation, ibland hämtade mamma dem, men när jag gjorde det var hon på kiosken i stället för mig. Varje månad skulle returen på tidningarna som blivit över sorteras, räknas och antecknas på listor och sen buntas ihop med kraftiga snören och bindas ihop och stoppas i säckar för vidare transport till järnvägen.
Drickorna köptes direkt från Bryggeri bilen, vi hade ju servering där också, med gott fikabröd från Ernsts konditori.
Det blev för många timmar för att bara en skulle jobba, så vi lejde ett biträde så vi kunde dela upp tiden, ibland kom mamma och jobbade några timmar och när hon lagade maten hjälpte hon till, då gick jag till boningshuset och åt där.
Kioskrörelsen flyttades till det första punkthuset 1957 och pappa ordnade en lägenhet åt mig i samma hus. Jag var förlovad så när jag fick lägenheten gifte vi oss. Jag jobbade i kiosken tills jag blev gravid, då hyrde jag ut den och sen sålde jag den.
Jag var ganska sjuklig när jag var ung, men jag brukade vara på kontoret då pappa hade som mest att göra. Jobbet bestod mest av att ta emot kundernas pärmar med verifikaten som skulle konteras och räknas ner, det skulle stämma på öret. Ibland kunde vi söka en tvåöring en halv dag om det misstämde. Men vi brukade hjälpas åt till det stämde.
På lasarettet var det många patienter i väntrummet som skulle till doktorn. På den tiden var doktor Ivarsson chef, men han kunde när som helst lämna sjukhuset för att gå hem och äta så de stackars patienterna fick ibland sitta i flera timmar och vänta på att få komma in till doktorn, så dom blev ju hungriga och det kunde man ju förstå.
Det var tur att Strömnässtugan fanns, patienterna kom ner till oss och fick sig en smörgås eller annat bröd och kaffe medan dom väntade på att få komma in till doktorn. Pojkarna som gick på Strömbackaskolan kom också och fikade mjölk och bullar.
När kommunen köpte boningshuset byggde pappa en stor villa på Lidgatan och den rymde ett stort kontor och garage, det var 1965. Han tyckte mycket om att bada så han lät göra en bassäng i gillestugan.
Vi byggde en villa på Norrstrand samtidigt. Pappa hade jobbat så mycket så när han skapade Svartudden betalade han hela anläggningen för egna pengar, likaså villan på Lidgatan.
Han jobbade alla dagar och var sällan ledig, därför fanns inga lån på någonting. Men tänk vad han hunnit med under så få år.
Heder åt en sån man!
Jag jobbade mycket på kontoret med pappa, det existerade inga normala arbetstider utan jobbet vi höll på med skulle göras klart för att skrivas under av kunden innan det skulle lämnas in till Länsstyrelsen. Ibland kunde klockan bli både tre och fyra innan vi slutade för dagen. Barnen brukade mamma sköta och vissa nätter fick dom ligga över. Min dåvarande man jobbade på AssI samtidigt som han studerade på samma gång. Han fick tjänsten som elchef på Assi när han studerat färdigt.
Mina föräldrar hann bara bo i sin villa i fem år för pappa arbetade så hårt att hjärtat inte orkade med, så han jobbade ihjäl sig.
Han blev bara 67 år.