Öjebybornas upptäckt vid Ursberget för 120 år sedan och Hortlaxbornas starka tro på fyndigheten vid Vitberget för 80 år sedan framkallade något av en guldrush i bygden. Fyndigheterna blev inte riktigt vad upptäckarna hoppades och verksamheterna slutade som misslyckade.
Slumrande miljoner
Söndagen den 21 augusti 1887 offentliggjordes i Öjebyns kyrka att snickaren N.P Sjömark och urmakaren E.M. Sandberg i Öjebyn inmutat en mineralfyndighet i Ursberget, som antogs innehålla silver.-Måhända har här miljoner slumrat vid stugknuten. Av stor vikt är att fyndigheten undersöks av sakkunniga, påpekades det i tidningen Norrbottens-Posten.
Den 2 november samma år meddelade gruvägarna att sprängning börjat vid gruvan och att allmänheten varnades att gå närmare än 100 meter från stället.
Ett par år senare annonserade ägarna om arbetare till gruvan för sprängning av en tunnel, 45 meter lång, 1,2 meter bred och 1,8 meter hög till minstbjudande.
Gruvgången finns kvar, om än i dag nästan helt täckt och delvis vattenfylld. Det finns dock personer som under senare år tagit sig in och kunnat konstatera att gången är intakt.
Amerikansk analys
Andelar utbjöds till försäljning. Intresserade fick anmäla sig till folkskolläraren och kantorn Israel Andersson i Öjebyn, som till en början även var gruvföreståndare vid Ursberget.1889 berättas i en insändare i Norrbottens-Posten att analysen av Bergsviksgruvan visade på fyra procent koppar samt nickel, silver och guld.
- Än bättre hopp om att Bergsviksgruvan skall bli en lönade affär har nu ingivits genom en i Nordamerika verkställd analys av malmen. Av prov som inlämnas visar att malmen innehåller koppar, silver och något guld. Att den innehåller nickel är redan tidigare konstaterat. Det är därför att ana att sprängskotten åter skall ljuda i bygden, kungjordes det i Norrbottens-Posten.
I senare annonser kan läsas att delägarna till en början skulle betala in 50 öre för vardera 1/880 aktie och ytterligare 75 öre per andel för det fortsatta arbetet.
Fler inmutningar
Den 17 oktober 1891 besökte bergmästare Carlsson gruvan. Han höll det inte för osannolikt att det fanns malm samlat i berget. Vid den tidpunkten var E.M. Sandberg gruvföreståndare. Året därpå nämns Brynolf Sjöberg från Pitholm som föreståndare. Runt om Ursviksberget gjordes sedan av fler privatpersoner ytterligare inmutningar åren 1887-1891, utan resultat.Sandberg, som senare återinträdde som gruvföreståndare, avled i augusti 1911 på Serafimerlasarettet i Stockholm dit han förts för operation av en magåkomma han lidit av under en längre tid. Hjärtat orkade inte med påfrestningarna. Han var då nyligen 50 år fyllda. Sandberg var urmakare till professionen.
Tunneln i berget nådde slutligen en längd av omkring 75 meter och ett par meter tjockt malmlager uppges ha påträffats innan projektet bedömdes som misslyckat. Då hade långt tidigare en av gruvans initiativtagare N. P Sjömark gått i konkurs
Fullkomlig tystnad
I Hortlax var det en gammal sägen som satte fart på initiativtagarna, som vågade tro att det fanns malm i Vitberget. 1927 beslöts att sätta igång sprängningsarbeten.Bland annat anlitades en slagruteman. Från ett protokollfört möte från den tiden finns noterat runt brytningen "att iaktta fullkomlig tystad för personer utanför vår krets ..."
Malmen analyserades och visade till en början på inslag av 3,3 procent koppar och 0,2 procent arsenik. Vid en förnyad analys visade det sig finnas 2 gram guld per ton. Detta medverkade uppenbarligen till fortsatta undersökningar. För 50 kronor per andel kunde personer bli delägare i gruvan. 1931 blev ett verksamt år då bland annat ett blockhus av timmer och hotell Guldklimpen uppfördes. Påföljande år gick dock Vitbergets andelsförening ekonomiskt ned på knä. Den guldåder ägarna hoppades på återfanns aldrig.1933 låg verksamheten nere. År 1934 utkrävdes en krona per andel av delägarna för fortsatta spräningsarbeten. I februari 1934 signalerades att guldfebern var över och Vitbergets historia slut. I dag finns inget kvar som minner om verksamheten, bara sägnen om guldet.