Pappa var i regel på kontoret på Revisionsbyrån hemma på Strömnäs medan mamma och jag tillbringade dagarna tillsammans med några av kökspersonalen.
Järnspisarna hölls varma eftersom det brukade komma gäster som ville beställa kaffe och fikabröd eller smörgåsar. Vi hade många badgäster som hyrde solstolar och satt och solade sig. De brukade komma upp till oss i Pitholmia och beställa fika som i regel bestod av hemkokt saft med en god kaka.
Sen gick dom ner till badstranden och efter en stund kom någon av personalen ner med det dom hade beställt.
Vi hade ofta laxsmörgåsar och ibland kom parkarbetarna in och drack kaffe. En sak som jag tyckte var underligt var att dom beställde halstrat laxskinn.
Det tyckte dom var en delikatess. Eftersom vi alltid hade eld i järnspisarna var det ju en enkel sak för dom att göra det själva på glöden.
Dagarna gick och till slut var det ju afton. Då anlände ju artisterna och orkester, dom började med att stämma instrumenten och då förstod jag att det skulle bli dans på kvällen.
Det var ju i regel dom stora kända artisterna, men jag märkte inte någon särskild skillnad mellan dom och vanligt folk. Jag tyckte att dom var så naturliga så jag var inte särskilt imponerad. Så levde jag mitt liv, helt underbart och trivsamt, tänk att på kvällarna få somna till ljuv dansmusik.