10:e efter Trefaldighet
Lukas 9:46-48
Det är så lätt att tänka att alla andra är mycket bättre än vad jag är. Dom kan mer, tror mer, gör mer och vågar mer. Den övermänniska som man då skapar är det inte så konstigt att det är svårt att vara lika duktig som. För vi kämpar för att hinna, duga och vara bra. Helst så vill vi vara bäst. Det finns mycket gott i stora ambitioner och god vilja. Sånt som är nyttigt och bra. Men det kan också växa fram en stor trötthet och misstro ur våran vilja att alltid vara bäst. Den där känslan att inte duga. Upplevelsen av att andra människor är mina konkurrenter. Den känslan är jobbig att bära på. ”Vem är störst och vem är bäst?” Det var när lärjungarna började snegla på varandra och jämföra sig som Jesus tog fram ett barn och sá: ”Här har ni den störste och den märkvärdigaste!” Vill ni göra något stort så ta hand om de små. Just där du och jag står finns det dom som behöver oss. Vi behöver inte fundera över att bli någon annan. Vi är gåvor givna till varandra. Som i sången ”Jag kan inte vad du kan. Du kan inte vad jag kan. Men Gud har en uppgift som passar för mig och en annan som passar för dig.”
Vi ber: Gud, hjälp oss att leva tillsammans där var och en får använda sina gåvor. Amen!